Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKLJUSAR. 403
på andra trakter af jordklotet. Redan i Norge och Lappland är det icke alltid lätt
för fogeln att finna ett passande träd till bobyggnad, och han nödgas då besluta sig
för att anlägga sitt bo på klippor. I närheten af större steppfloder har han icke
något annat val än att lägga boet på marken, och i Böda hafvet, hvarest endast i
södra delen finnas med skog eller åtminstone med buskar beväxta öar, nödgas han
liksom i steppen att hoplägga sitt bo på de små öarna, ofta på korallöar, som icke
nå mer än högst 2 m. öfver hafsytan. - Fiskljusens dagliga lif förlöper på ett mycket
regelbundet sätt. Temligen sent på dagen lemnar paret, den ene efter den andre,
boet och flyger, med stor noggrannhet följande en bestämd stråk, till det ofta aflägsna
vattendraget för att här bedrifva sitt fiske. De långa vingarne sätta fiskljusen i
stånd att med lätthet genomflyga stora sträckor. Först sväfvar han fram på
betydlig böjd, sänker sig derpå djupare ned öfver vattenytan och börjar nu sin fiskjagt.
Så länge dimma ligger öfver vattnet, inställer han sig icke der, emedan den
uppstigande dimman hindrar hans syn; af denna orsak synes han först på förmiddagen
sysselsatt med sin jagt. Kretsande nalkas han, försäkrar sig genom sorgfällig
spaning om att ingen fara är på färde, sänker sig härefter och stryker nu på en höjd
af ungefär 20 m. öfver vattnet upp och ned, håller sig stundom stilla, skakande på
vingarne liksom tornfalken, öfver ett ställe för att närmare taga i sigte en uppspanad
fisk, och störtar derpå med långt framåtsträckta klor i något sned rigtning med stor
snabbhet och vighet ned på vattnet, försvinner under vågorna, men arbetar sig hastigt
åter upp, lyfter sig med några vingslag upp öfver vattenytan, befriar sig från dropparne
så väl som möjligt med några skakande rörelser och lemnar härefter ett mindre
vattendrag, lika väl om han varit lycklig eller olycklig i sin jagt. Hans egendomliga jagt
förklarar, att han i många fall skjuter miste, men derför lider han icke någon brist,
ty han låter icke afskräcka sig af upprepade motgångar. I lyckligaste fall slår han
båda fötternas klor i ryggen på en fisk med sådan våldsamhet, att han icke är i
stånd att ögonblickligen åter lösgöra dem; baschkirerne kalla honom derför
betecknande »jernklo». Icke sällan råkar han i lifsfara eller finner verkligen sin död
derigenom, att en för honom allt för tung fisk drager honom med sig i djupet och
dränker honom. På de fiskar man fråntagit honom har man iakttagit, att han alltid slår
två tår på ryggens ena sida och två tår på den andra sidan. Det fångna bytet
upplyfter han med sig, om han lätt kan bära det, och flyger dermed långt bort, helst till
skogen, för att här i säkerhet förtära det. Tyngre fiskar släpar han åtminstone till
stranden, ofta med sådant besvär, att han då och då berör vattenytan med sitt offer
* * u
och sina klor. Af det lyckligt fångade bytet förtär han blott de bästa bitarne, allt
det öfriga låter han ligga; af fjällen sväljer han några, men aldrig inelfvorna.
Endast i största nödfall besluter han sig för att jaga annat villebråd. Så meddelar mig
min vän Liebe, att han fångar grodor i dammar, om han blifvit skygg af upprepade
förföljelser och icke mera vågar genomspana ett fiskrikt vattendrag. - Med andra
af sin art lefver fiskljusen i godt förstånd; om främmande foglar bekymrar han sig
å sin sida aldrig och är säkerligen hjertans glad, om äfven dessa lemna honom i fred.
Vid sjön Mensaleh i Egypten, der hvarje vinter hundratals fiskljusar slå sig ned och
föra ett ganska beqvämt lif, har jag ofta sett dem sitta midt ibland änderna, utan
att dessa ens gifvit akt på dem. Deremot har fiskljusen mycket att utstå af andra
foglar. Hos oss förfölja honom svalor och arior väl mera i afsigt att retas med
honom än att skada honom, men der hafsörnar lefva, måste han ofta arbeta for dessa,
och i synnerhet lär den hvithöfdade hafsörnen beständigt ligga i strid med honom,
störta sig på honom så snart han fått något byte och så länge pina honom, till dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
