- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
408

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

408 DAGROFFOGLAR.

djur. I Tyskland bilda grodor och må hända andra amfibier, kräldjur och små
gna-gare hans förnämsta byte. Grodor förblifva väl under alla omständigheter hans
hufvudföda, och deraf förklaras tillräckligt hans talrikare och sparsammare
uppträdande eller fullkomliga frånvaro i den ena eller andra trakten. Då hans ungar
tillväxa ocli behöfva mycket föda, röfvar han allt som han kan komma åt, och då falla
icke allenast unga trastar och starar, utan väl äfven unga harar såsom offer för
honom. Men sannolikt anställer han äfven då icke så stor skada som ormvråken.
Efter denne sistnämndes sed ser man skrikörneii sitta i enstaka stående träd, på
stenar eller pålar och härstädes lura på byte. Har han fått se något sådant, så
svingar han sig qvickt till marken och söker gripa det; i nödfall hoppar han äfven
snabbt efter det eller går han hastigt med stora steg liksom en kråka, på ett sätt,
som jag icke vet någon annan örn göra. På as går han utan omständigheter,
nästan såsom en äkta gam. - Bland alla tyska örnar är skrikörnen den som trognast
håller sig till skogen och som det tyckes endast af nödtvång besöker icke
skog-beväxta trakter. I mycket små skogsdungar bygger han sällan bo, deremot rätt
gerna i lundar, som rundt omkring omgifvas af ängar, emedan han der på
beqvämaste sätt kan sköta sin jagt. Till boets anläggande fordrar han gamla, starka träd;
bok och ek tyckas föredragas framför alla andra; med ett barrträd nöjer han sig
endast i allra sällsyntaste fall, och långt oftare än i ett sådant kan man finna boet
i en björk eller al. Sjelf bygger han väl boet i yttersta nödfall, men utsöker sig
vanligen ett passande orm vraks- eller hÖkbo, omvexlar äfven gerna med ett andra bo,
så att lian ena året finnes rufvande i det ena, det andra året i det andra boet.
Innan äggen läggas, påföras alltid litet risqvistar, och under rufningen utsmyckar han
boet med gröna qvistar, liksom andra örnar, antingen i afsigt att derigenom dölja
sig eller ungarne eller för att bättre kunna hålla boet rent. Under första dagarne
af maj, undantagsvis må hända redan i slutet af april lägger honan under loppet af
omkring o eller 4 dagar de båda äggen, hvaraf kullen plägar bestå. Ett enda
ägg finner man väl endast då i boet, om’ paret förut blifvit stördt; tre ägg deri är
en sällsynt företeelse. Båda makarne deltaga i rufningen, sitta utomordentligt hårdt
på äggen, älska ofantligt högt sin afkomma och visa sig derför sällan skygga för en
menniska, förutsatt att de icke förut flera gånger lidit förföljelse. En rufvande
skrikörn, som skrämmes bort ifrån boet, återvänder vanligen ganska snart.
Kominer man till häckningsplatsen, reser han sig långsamt upp i boet och tittar på den
ankom mande ganska länge, innan han beslutar sig att flyga bort. Stundom sitter
han så fast, att han först efter upprepade bultningar på trädet lemnar det samma.
Detta sker på ett egendomligt sätt; han kastar sig nemligen i början under sällsamt
vacklande från den ena sidan till den andra, till dess han är i stånd att utveckla
sina vingar till deras fulla bredd, och förfelas derför ofta, då han flyger upp, äfven
af skickliga skyttar. Efter några kretsar, som han beskrifver öfver trädtopparne,
återvänder han till boets närhet, sätter sig stundom i närmaste träd och börjar
skrika jemmeiiigt. Bortröfvas hans ägg, lemnar han visserligen i de flesta fall boet,
men icke alltid. Till ungarne släpa föräldrarne så mycket föda som de förmå, men
äfven nu utgöra groddjur både föräldrars och ungars hufvudnäring. Enligt
Mechlen-burgs uppgifter ser man de gamla ofta bära stora ormar till boet. - Ur boet tagna
ungar bli lika tama som någon annan roffogel, till och med de gamla vänja sig snart
vid fångenskapen. - Utom starkare roffoglar, som taga boet i beslag, parasiter, som
bebo hans hud och inelfvor, och korpar och kråkor, som skrikande förfölja honom,
har vår örn inga fiender bland djuren, men olyckligtvis ännu många bland okynniga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free