Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGROFFOGLAR.
som tillbragt nära åttio år i fångenskap.» Redan Pallas och efter honom
Evers-mann hafva berättat, att kungsörnen af baschkirerne och andra folkslag i det inre
Asien inöfvas till jagt, och jag kan bekräfta detta af egen erfarenhet. - Mycket
mera allmänt finner emellertid den döda örnen användning än den lefvande.
Bland tyrolerne och invånarne i öfra Bayern gälla enskilda delar af örnen såsom
dyrbara smycken. Högst stå »örnfjunen» eller de undra stjerttäckfjädrarna, hvilka
gerna betalas med 2 till a gulden, dernäst skattas klorna. Man tycker mycket om
att vid den merendels af silfver bestående urkedjan bära kronhjortens hornspetsar,
räfvens hörntänder, klor af hök och uggla, men såsom högsta prydnad örnklor, i
synnerhet bakklon, mindre gerna den ena eller andra af de båda större och starkare
framklorna, men minst gerna den svaga minsta tåns klo. För bakklon betalar
bergsbon gerna ända till 12 mark (–10 kr. 80 öre), och i enlighet härmed betalas
i bergsbygden för en dödad örn ända till 60, ja, 80 mark, eller 54 till 72 kronor.
Hos kineserne skattas hufvud och fötter högt såsom läkemedel, vingarne användas till
förfärdigande af solfjädrar och för att befjädra pilar. Äfven hos burjäterne stå
vingpennor och stjertfjädrar i högst pris, och mongolerne hembära dem åt gudarne såsom
offergåfvor. Härmed tyckes en fördom hos dessa folk sammanhänga. Såsom Rådde
berättar, dödar man icke gerna örnen, men händer, att en örn skadas eller fångas,
så måste man slå i hjel honom så fort som möjligt, om man icke skall ådraga sig
cle onda andarnes vrede. Liknande åskådningar herska bland Amerikas indianer.
»De taga», berättar prinsen af Wied, »gerna den stora örnen af en hos dem
förekommande art ur boet för att uppföda honom och samla derefter hans stjertfjädrar,
hvilka hos dem hafva ett högt värde: en enda fjäder betalas ined en dollar.
Fjädrarna äro hos alla Nordamerikas indianstammar ett tecken på deras hjeltedater, och
hos de flesta gäller en sådan fjäder såsom minne af en fiendes dödande. Med
ci-nober rödfärgade örnfjädrar, i hvilkas spets skallran af en skallerorm blifvit fäst,
hafva en betydelse, som endast i indianernes ögon är ärofull: de beteckna nemligen
den högst förtjenstfulla och utmärkta bedriften af en häststöld. Indianerne pryda
dessutom sina stora fjäderhufvor dermed, i det fjädrarna fästas upprätt i en lång rad
på en röd klädesremsa, vid hvilken upptill en hufva af fjädrar blifvit anbragt. Har
man satt denna fjäderhufva på hufvudet, så hänger den röda klädesremsan med de
kamlikt uppstående örnfjädrarna ned öfver ryggen ända till marken.
Mandaniudia-nerne (numera nästan utslocknade) kalla denna vid de största fester brukliga
prydnad ’mahehsi-akub-haschka’, och endast utmärkta krigare tillåtas bära den samma.
Den är också ganska dyrbar, och dess egare skulle endast kunna förmås att byta bort
den mot en vacker häst. Jag måste här göra den anmärkningen, att man i målaren
Catlins merendels idealiskt sammansatta bilder ser denna stora fjäderhufva afbildad
vid indianernes bisonjagt. Detta är fullkomligt origtigt. Indianen går utan all
prydnad på jagt liksom i krig; endast sin. talisman förgäter han aldrig. Den stora
fjäderhufvan bäres väl af en berömd anförare i en stor drabbning eller vid en
motsedd strid, men endast i sällsynta fall och aldrig på jagt. Äfven på sina vapen fästa
indianerne ofta örnfjädrar, eller ock bära de dem i håret, och vingen tjenar dem som
t/ .* * ej t*
solfjäder.»
Den andra europeiska örnart, om hvilken vi här vilja erinra, är Mo g il n i k eller
Kejsarörnen (Aquila Mogilnik, fig. 172), som har en kroppslängd af 80 till 86 cm.,
hvaraf stjerten upptager 27 till 29 cm. Den gamla fogelns bottenfärg är ett mycket
djupt och likformigt mörkbrunt. Hufvud och nacke äro rostbruna eller ljust
blekgula, en stor fläck på skuldrorna eller de bakersta vingfjädrarna är rent hvit. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
