Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
DAGROFFOGLAR.
dagarne af oktober; en och annan qvarstannar väl äfven under milda vintrar, om hon
tror sig kunna hjelpa sig fram under denna årstid. På sina flyttningar förena
kungs-gladorna sig ofta till talrika skaror af 50 till 200 stycken, och sådana ressällskap
synas hålla till sammans under hela vintern. Dessa flyttningar föra kuugsgladan
genom nordvestra Afrika till Gröna uddens öar, och i större antal flyger hon två
gånger om året öfver Gibraltars sund. - Kungsgladan är ingenting mindre än en
kunglig fogel, ty hon är trög, temligen klumpig och vidrigt feg. Hennes flygt är
långsam, men ofantligt uthållig och mjukt simmande, afbrytes stundom på hela
qvarts-timmen icke af något vingslag och regleras då endast medelst den breda stjerten;
flygten förer fogeln skenbart utan ansträngning till en omätlig höjd, dit menniskans
synvidd knappt når, och bär honom vid andra tillfällen fram genom vida sträckor,
äfven tätt öfver marken. Kungsgladan går dåligt, hoppar snarare än hon går; då
hon sitter i träden, drager hon in halsen så mycket, att hufvudet tyckes sitta mellan
skuldrorna, och låter icke alltid stjerten hänga rakt ned, utan merendels något f
ramat-böjd, hvarigenom hennes gestalt, sedd från sidan, får en egendomligt krokig kontur.
På förståndets vägnar står hon helt säkert icke efter for någon enda af våra inhemska
falkar, ty mera än någon annan rättar hon sitt beteende efter omständigheterna,
åtskiljer med stor säkerhet jägaren från landtmannen, undviker orter, der hon gjort
någon ledsam erfarenhet, och blir på andra ställen en lika dristig och påflugen
tiggare som hennes slägtingar. Ytterligare bevis på förstånd lemnar hon vid sitt
bo eller i fångenskap. - Små däggdjur och ännu icke flygfärdiga foglar, ödlor,
ormar, grodor och paddor, gräshoppor, skalbaggar och daggmaskar utgöra
kungs-gladans föda. I bondgårdarne bortröfvar hon späda kycklingar, gåsvaktare skaffar hon
mycken förtret, jägaren förbittrar hon genom sina angrepp på unga harar eller
rapphöns, genom sitt ihärdiga tiggeri förmår hon slutligen äfven jagtfalken att släppa
sitt fångade byte. Men oaktadt hela detta syndaregister kan gladan knappt räknas
till våra skadliga foglar. Om en farsot utbryter bland åkerråttorna, inställer äfven
hon sig och lefver hela veckor i fråsseri. Om man efter förtjenst uppskattar
hennes utrotande af möss och skadliga insekter, så måste man komma till den
slutsatsen, att man icke bör missunna henne en späd hare eller gäsling. Äfven hennes
fiske, som hon bedrifver temligen regelbundet och för hvars utöfvande hon icke skyr
att flyga en sträcka af 25 till 30 kilometer, synes skadligare än det i sjelfva verket
är. Om man lemnar utan afseende att det blott sällan lyckas henne att fånga en
uppspanad fisk, gälla hennes ansträngningar i allmänhet mera grodorna än vattnets
fjällbetäckta invånare. Endast under fortplantningstiden blir hon verkligen skadlig
så väl i landtgårdar som i jagtmarker. - Kort efter sin återkomst på våren skrider
kungsgladan till fortplantning. Om det på något sätt låter sig göra, slår hon sig å
nyo ned på den häckuingsplats hon bebodde under föregående år, men intager
derför icke alltid samma bo. Om hon så hafva kan, håller hon till godo med ett
gammalt kråk- eller falkbo, men eljest bygger hon sjelf. Sedan paret en längre tid roat
sig med präktiga flyglekar öfver den utsedda skogen, bestämmer det sig slutligen för
ett visst träd, i de flesta fall ett så högt som möjligt, men väljer stundom äfven ett
svagt träd, som i hvarje hänseende är olämpligt, lika mycket om det är ett löf- eller
barrträd, och börjar nu anlägga boet i toppgrenarne eller på en sidogren. Boet håller
omkring en meter i genomskärning och skiljer sig till sin byggnad icke väsentligt
från ormvråkens eller andra roffoglars bo, men utmärker sig dock regelbundet
derigenom, att kungsgladan gerna bekläder dess fördjupning med lumpor och papper af
olika slag och icke alltid utväljer just de snyggaste lumporna eller trasorna. Ett och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
