- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
421

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAFSÖRXAR. 421

och mot aftonen hvilar paret flera timmar, den ena maken sittande tätt bredvid den
andra i trädtopparne eller på träd, som flutit intill stranden. En ny företeelse helsas
af endera vanligen med skrik, och dervid böjer fogeln hufvudet långt bakåt, likasom
andra hafsörnar, slår ut stjerten såsom en solfjäder uppåt öfver vingarne och
framstöter nu de gälla, högljudda tonerna med all kraft ur bröstet. - Skrikhafsörnens
föda utgöres af fiskar och as. På de förra nedskjuter han, liksom fiskljusen, ur
höjden, dyker djupt ned i vattnet efter dem och lyfter sig derefter med väldiga
vingslag åter med svårighet till ytan. På as går han, då han upptäcker detta på land,
eller ock tager han det ur vattnet, om det drifver fram med strömmen. Han tål
inga inkräktare. Heuglin såg vid Kosangafloden huru han skrikande kastade sig
på en annan roffogel och fråntog honom en fisk; Livingstone iakttog flera gånger,
att han-«så länge pinade pelikaner, till dess att dessa uppkastade de fångade fiskarne
ur svalget och öfverlemnade dem åt honom. - I fångenskap beter sig skrikhafsörnen
liksom sina öfriga slägtingar. Han blir snart tam och helsar sin egare med sitt höga,
gälla skrik. Enligt hittills gjorda iakttagelser synes han utan svårighet kunna
uthärda det oblida klimatet i vår verldsdels mellersta delar. De som hållas i de
zoologiska trädgårdarne få vistas år ut och år in i fria luften.

Hafsörnar (Ilaliaötus). Detta slägte utmärkes, liksom det föregående, af en
kort stjert, men näsborrarne äro aflånga och snedstälda, hvarjemte mellanfötterna
framtill äro endast ofullständigt plåtbeklädda.

Vid alla Europas hafskusten lefver Hafsörnen (Haliattus albicilla, fig. 175),
en väldig, allt efter olika trakt mera till storleken än till färgen vexlande örn af 85
till 95 cm. längd, hvaraf stjerten upptager 30 till 32 cm. Den fullväxta fogeln är
på hufvud, nacke, strupe och öfverhals ljusblackt grågul, tecknad med otydliga
längdstreck genom fjäderrötternas dystert bruna färg och de mörka spolstrecken. Öfre
delen af ryggen och manteln äro dystert jordbruna, alla fjädrarna ljusblackt gulaktigt
gråkantade och prydda af mörkbruna spolstreck. Stjärtfjädrarna äro rent hvita. Före
ruggningen plägar fjäderdrägten öfvergå i blackt gulgråaktigt. Ogonring,
uäbb-vaxhud och fötter äro ärtgula. Unga foglar skilja sig från de gamla genom mörkt
hufvud och mörk stjert äfvensom genom de öfvervägande ljust gråbruna, till följd af
de mörkbruna fjäderändarne öfver allt streckformigt fläckade småfjädrarna. Deras
pupill är brungul, näbben hornblåaktig, foten grönaktigt gul. - Hafsörnens
utbredningsområde sammanfaller nästan med kungsörnens. Den stora fogeln bebor hela,
Europa samt hela norra och mellersta Sibirien. Äfven finnes han på Island,
Spetsbergen, Novaja Semlja och på Grönland, och af Middendorf iakttogs han ännu under
75° nordlig bredd vid Taimyr. Vid A mur och i norra Kina är han talrik, och hans
område innefattar till och med de Japanska öarna.

Till Europa förflyger sig stundom den nordamerikanska Hvithöfdade
hafs-örnen (Haliactus leucoceplialiisy fig. 176) och lär hafva blifvit skjuten till och med
i det inre af Tyskland, i Thiiringen. Han är något mindre än hafsörnen, ty
hans-längd utgör allt efter könet 72 till 85 cm., hvaraf stjerten upptager 27 till 30 cm.
Hos den gamla fogeln äro bålens fjädrar mycket likformigt mörkbruna, hvarje
särskild fjäder med ljusare kanter, men hufvud, öfre delen af halsen och stjerten äro
bländande hvita, vingarne svarta, ögon, vaxhud, näbb och fötter något ljusare
färgade än hos hans europeiska slägting.

Till lefnadssätt och beteende likna alla mig bekanta stora hafsörnar hvar andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free