Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 DAGKOFFOGLAK.
Öfver allt hvarest branta klippor sträcka sig omedelbart intill hafvet, utsöker
hafs-örnen sig på dem en passande plats för boet; der skogar kanta kusten eller
stränderna af breda strömmar, utväljer han i dem ett högt träd; der högre träd saknas
vid ett fiskrikare vatten, nöjer han sig ofta med klena buskar, som knappt förmå
bära det tunga boet, ja, han betjenar sig till och med af rörsnåren, i det han bland
de höga, tätaste och mest ogenomträngliga rören på en vidsträckt yta sammanböjer
stänglarne, till dess de bilda ett tillräckligt fast underlag för det knappt en meter öfver
vattenytan stående boet; i steppen hjelper han sig så godt han kan vid steppsjöarne
sannolikt äfven med rör, och i nödfall ordnar han sitt rede på bara marken. Påkar af
en arms tjocklek bilda boets undre del, smalare grenar dess öfra afdelning, dess mycket
platta fördjupning betäckes med fina qvistar och beklädes med torrt gräs, lafvar,
mossa och dylikt. Mot slutet af mars, sällan tidigare men ofta senare, anträffas de
2, högst 3 äggen. Huru länge rufningen varar, känner man icke ännu med
säkerhet, men väl vet jag, att hafsörnhannen hjelper honan att rufva. Dödas honan,
uppföder hannen ensam ungarne. Under gynsamma omständigheter behöfva dessa 10
till 14 veckor, innan de lemna boet, men återvända äfven sedermera ofta till det
samma. Först mot hösten skilja de sig från föräldrarne. Fråntager man ett
hafs-Örnpar deras första äggkull, så beslutar det sig stundom, dock icke alltid, att lägga
en ny kull. Men i detta fall lägger honan sällan mera än ett ägg, vanligen i samma
bo, vid hvilket paret faster sig med den hos örnar i allmänhet egendomliga
segheten. - Hafsörnen visar sig mindre skadlig än kungsörnen endast af den orsak,
att han till en stor del hemtar sin föda ur hafvet. Men öfver allt der han bj^gger
i bebodda orters närhet och rundt om hemsöker fälten, stundom till och med
går-darne på sina roftåg, står han ingalunda efter för kungsörnen, utan öfverträffar
honom till och med i sina angrepp på menniskans egendom. Lättast skjutes hafsörnen
från skotthydda med ufven till lockfogel, ty han delar alla de öfriga dagroffoglarnes
hat till denne, men lika säkert med as till bete, om man har tålamod att vänta på
honom. Ännu lättare fångas han i fångstanstalter af olika" slag, företrädesvis i
slag-jern, som uppställas rundt omkring ett fritt utlagdt, från alla håll synligt as. T tör
räfven utlagda saxar fångas årligen några hafsörnar. - Hos oss användes den
dödade hafsörnen endast till uppstoppning, men i södra Italien, åtminstone på Sicilien,
ätes han. I bur uppfor sig hafsörnen till en början mycket våldsamt, angriper till
och med sin väktare, men blir snart tam och träder då i ett verkligt
vänskapsförhållande till menniskan. Man känner flera fall, då hafsörnar lefvat ända till 40
år i bur. Hos dem, som varit så länge i fångenskap, har man iakttagit, att de först
efter sitt tionde eller tolfte år erhöllo sin fullt utbildade drägt, liksom ock att de
ej förr än efter denna tid lade ägg.
Gycklare. I hela Afrika från 16° nordlig bredd till Godahoppsudden bor en af de
märkvärdigaste af alla roffoglar, hvilken Levaillant gifvit det betecknande namnet
gycklaren och Smith med rätta fört till ett eget slägte (Helotarsus), som
kännetecknas af stort hufvud med nakna tyglar, korta men starka, med tjocka sköldar
beklädda tarser, medellånga tår, af hvilka ytter- och innertån äro lika långa, mycket
långa vingar och en särdeles kort stjert, betydligt kortare än arm vin gens halfva
längd. - Färg och teckning hos Gycklaren (Helotarsus ecaudatus, fig. 177) äro
lika påfallande som lians gestalt. En vacker mattsvart färg, som intager hufvud,
hals, bakre ryggen och hela undersidan, afsticker lifligt från den ljust kastaniebruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
