- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
438

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

438

DAGROFFOGLAR.

ur luften och söker strypa dem med klorna, icke heller anfaller han dem, då de beta
i dalarne långt ifrån branterna. Men märker han t. ex. en genis, en get eller en
hund i närheten af ett bråddjup, så närmar han sig bakifrån och söker med kraftiga
vingslag störta sitt b}^te utför branten, eller ock jagar han det förskräckta djuret
fram och åter, till dess att det samma antingen störtar med uttömda krafter eller
blandadt och förvirradt af de starka vingslagen gör ett felsteg och tumlar öfver bran»
ten, då skägg-gamen långsamt sänker sig efter sitt byte och oförtöfvadt börjar
sönderslita det. I öfverensstämmelse härmed skrifver Balclenstein: »Då jag en gång på
en af mina bergsjagter mot aftonen förtroligt sprakade med en herde, nosade dennes
hund omkring vid en närbelägen brant. Plötsligt hörde vi hunden upphäfva ett skri»
och i samma ögonblick sågo vi honom sväfva i luften öfver afgrunden, medan hans
mördare, en gammal skägg-gam, triumferande sväfvade öfver honom. Nyss förut
hade vi icke gifvit akt på hunden och icke heller märkt gamen, förr än den stackars
hundens skri förmådde oss att blicka åt stället. Utan detta skri skulle hunden
hafva försvunnit på ett gåtlikt sätt och vi aldrig kunnat förklara för oss hans
försvinnande, om också misstanken att hunden omkommit på detta sätt uppstått hos oss.
Hastigt sänkte sig äfven gamen ned på sitt b}rte och försvann liksom detta för våra
ögon. Allt sammans tilldrog sig hastigare än det kan berättas. Om fogeln slungat
sitt byte öfver klippkanten genom slag med vingarne eller ryckt det utför branten
med näbbhaken, kan jag ej afgöra, ty då vi sågo upp, sväfvade hunden redan i luften,
Säkert är emellertid, att skägg-gamen, aldrig skot efter någon af mina jagande
hundar, så länge de befunno sig långt ifrån afgrunden, på jemna marken, så ofta lian
också ensam eller parvis kretsade öfver dem. Skägg-gamen skjuter icke ned pä sitt
rof så som örnen.» »Man har», säger Girtanner. »sedan gammalt hyst den
öfvertygelsen, att skägg-gamen äfven vågar sig på menniskor i akt och mening att döda
dem; stundom har man utskrattat denna tro såsom en saga, stundom åter påstått
förhållandet vara sant eller åtminstone icke omöjligt. Säkert är, att stora roffoglar
bortröfvat små barn, och i alpernas berg kan det dervid endast bli fråga om
kungsörnen och skägg-gamen. Men hvarför förbrytaren alltid skall vara kungsörnen,
är icke alldeles klajt utan vidare.» - Om skägg-gamens fortplantning hafva under
de senaste åren några väsentliga upplysningar erhållits. Ett bo, som L il f or d
besökte i Spanien, hade, såsom inbyggarne i närmaste ort försäkrade, begagnats sedan
urminnes. Under årets sista månader besöker fogeln regelbundet sitt bo, ty redan
i januari, senast första dagarne af februari börjar rufningen. I de flesta, säkert
iakttagna fallen lägger honan endast ett enda ägg; dock anmärker Särat z, att
vid Camogaskerboet* ömsom en, ömsom två ungar blifvit iakttagna från den midt
emot liggande klippväggen. Huru länge rufningen varar, är icke bekant; man vet
endast att i början af mars, senast i april nykläckta ungar iakttagits i Schweiz så
väl som i södra Spanien och norra Afrika. Min broder fann ett bo på ett
klipp-utsprång, genom den något öfverhängande stenmassan någorlunda skyddadt för
sol-strålarne, knappt mer än femton meter öfver den sista klippkammens fot, således
jemförelsevis lätt åtkomligt; rundt omkring boet voro alla klipphällar öfverdragna
med en snöhvit skorpa af fogelns spillning. Alla par, som S al vin iakttog vid boetr
medan ungarne uttogos ur detta, höllo sig på afstånd från den efter ungarne
uppklättrande menniskan, och icke ett enda försökte någonsin att göra ett angrepp. -
Den skada skägg-gamen tillfogar menniskan är obetydlig, låter åtminstone icke

* Camogasca, en b}7 i kantonen Graubiinden i Schweiz.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free