- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
492

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

492 FASANHÖNSFOGLAR.

»

helt och hållet försvunnit ur Europa, ty först i fjortonde århundradet spörjes åter
något oni dem. Kort efter Amerikas upptäckt togo fartygsbefälhafvare de vanligaste
arterna med sig öfver till nya verlden, och här funno de ett för sig så passande
klimat, att de snart förvildades. -. Perlhönsen utmärka sig genom en kraftig
kroppsbyggnad, mycket långa öfverstjerttäckfjädrar, en i allmänhet rik fjäderdrägt,
medelhöga fötter utan sporrar och med korta tår, kraftig näbb, hufvud och öfverhals mer
eller mindre nakna och försedda med fjäderbuske, tofs, kras, hjelm och hudflikar,
samt en mycket öfverensstämmande färg och teckning, som utgöres af ljusa
perl-fläckar på mörk botten och liksom hufvudets prydnader är gemensam för båda könen.

Tofsperlhönsen utmärka sig genom en prydnad på hufvudet, som utgöres af
?ii fyllig fjäderbuske; strupflikar saknas, men den nakna huden på halsen bildar
nedtill så djupa veck, att den härstädes ser flikig ut. Fjädrarna hos Khanga (Ninnida
Pucheranij fig. 197, a), som bebor Zanzibar, äro på kroppens öfver- och undersida
vackert blåsvarta, mycket mörkare än hos andra perlhöns; näbben är horngul, vid
roten blåaktig, foten mörkt askgrå, nästan svart. Längden utgör omkring 50 cm.

Hjelmperlhönsen bära ett mer eller mindre långt horn på midten af hjessan
och två hud- eller köttflikar baktill vid underkäken. Hos Hornperlhönan
(JVw-mida cristata, fig. 197, b), stamformen för våra tama perlhöns, äro nacken och öfre
delen af bröstet utan näckar, lilasfargade, rygg och gump på grå botten besatta med
.små, hvita perlfläckar med mörkare kanter, hvilka perlfläckar på öfvervingtäckfjädrarna
bli större. Storleken är den samma som för föregående. I fångenskap uppfödda och
från förut tama härstammande perlhöns skilja sig hufvudsakligen genom sin
betydligare storlek. Varieteter förekomma ofta. Perlhönsen finnas i stort antal i Sierra
Leona, i Ashanti, Aguapim och på Gröna uddens öar; de förekomma äfven i östra
Afrika äfvensom förvildade i Vestindien.

Det tyckes som om de olika arternas lefnadssätt, med undantag af några få
oväsentliga förhållanden, vore fullkomligt öfverensstämmande. Perlhönsen fordra,
enligt den erfarenhet iag eger af den i nordöstra Afrika lefvande och derstädes mycket

o «J o o j

vanliga Penselper] höna n (Numida ptilorhyncha), trakter, som täckas af en tät
och låg skog, men dessemellan hafva fria platser. Rikt buskbeväxta dalsänkningar
på slätterna, skogar, i hvilka en tät småskog täcker marken, stepper, i hvilka icke
uteslutande gräsartade växter herska, högslätter i bergstrakter ända till 3000 meters
höjd öfver hafvet och sluttningar, öfversållade med klippblock men likväl öfverdragna
med ett yppigt växttäcke, uppfylla alla de fordringar de göra på sin vistelseort. -
Perlhönsen äro stannfoglar, ehuru icke i ordets strängaste bemärkelse; Kirk säger
nemligen bestämdt, att de i östra Afrika, då regntiden börjar, draga sig till baka
till det inre landet, här åtskiljas och nu skrida till fortplantning. Der de äro
talrika, varseblifver man dem snart, ty de förstå att göra sig bemärkta, om också
endast genom att under morgon- och aftontimmarne låta höra sin trumpetlika stämma,
hvilken är svår att beskrifva, men för de flesta af mina läsare väl torde vara bekant
genom de tama perlhönsen. Jag måste dock anmärka, att endast de hjelmprydda
perlhÖnsen skrika på detta sätt och att jag åtminstone icke från tofsperlhönsen
någonsin förnummit ett dylikt skrik. - Perlhönsen gripa under alla omständigheter till
flykten, så snart de varseblifva en menniska. De äro mindre försigtiga än rädda;
redan en hjord af kor skrämmer bort dem, en hund bringar dem alldeles ur
fattningen och en menniska framkallar åtminstone en större uppståndelse bland dem.
Likasom indianerne på sina krigståg löpa foglarne i långa rader efter hvar andra,
och hvad en börjar, göres efter af alla de öfriga. Högst sällan anträffar man en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free