Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 FASANHÖNSFOGLAR.
hvilken de lika litet förmå undkomma löpande som med tillhjelp af sina snart
tröttnande vingar. För den skull skynda de sig så fort som möjligt upp i träden, och
då är det knappt möjligt att få dem till att flyga derifrån. Det tyckes som om de
for den ene fienden glömde hvarje annan; ty med en dum dristighet låta de
menniskan, för hvilken de eljest fly med förfäran, komma tätt intill sig, titta ined
ängsliga åtbörder, men utan att våga ett försök att flyga bort, rätt emot geväret och
flyga först upp, då knallen af skottet ännu mera stegrat deras förskräckelse. Men
ile bete sig nu lika besinningslöst som förut. Med hunden för ögonen våga de icke
flyga långt, utan begifva sig på sin höjd till de närmaste träden, der de åter sätta
sig och gifva jägaren tillfälle att ytterligare flera gånger komma dem i skotthåll.
Blifva de störda af en oskadlig resande eller jagare, som redan fått nog med byte,
och skrämmas de icke af skott, så fly de som vanligt, men icke långt, sätta sig på
någon hög punkt, blicka nyfiket på orostiftaren, kasta hufvudet fram och åter på ett
sällsamt vis, brista slutligen ut i ett gält skrik och fortsätta härpå flykten. Till sof-
1 CJ O J. */
platser utse alla arterna upphöjda ställen, som lofva dem den största möjliga
säkerhet. Med förkärlek välja de härför höga träd vid flodstränderna; äfvenså uppstiga de,
då aftonen nalkas, i bergstrakter uppför klippväggar och utsöka här åt sig för andra
djur, åtminstone rofdäggdjur, otillgängliga klippkammar och klippspetsar. -
Perl-hönsen utgöra en vacker prydnad för de med lågt gräs beväxta eller alldeles
förtorkade öppna platserna. De mörka foglarne försvinna mellan de likt dem sjelfva
färgade stenarne, men afsticka bjert på den gröna eller grågula gräsytan. I loppets
snabbhet mäta sig visserligen frankolinerna med dem, men deras flygt skiljer sig
från dessa deras fränders genom de många, nästan surrande vingslagen, hvilka
efterföljas af ett kort, sväfvande framglidande. - Perlhönseus föda vexlar allt efter olika
trakter och orter eller årstider. På våren, då regnen falla, torde insekter utgöra
hufvudfödan, ty jag faun deras kräfva stundom fullkomligt fyld med gräshoppor; se-
. .
n are äta de bär, blad, knoppar, grässpetsar och slutligen frön af alla slag. - Öfver
deras fortplantning har jag icke gjort några egna iakttagelser, åtminstone aldrig
funnit ett bo med ägg, men ofta sett ungar under anförande af sina föräldrar. Dessa
iakttagelser föranleda mig att antaga, att perlhönsen lefva i engifte. Heuglin fann
penselperlhönsens nästen under regntiden merendels under buskverk och i högt gräs.
De utgöras af en liten fördjupning i marken och innehålla 5 till 8, stundom äfven
flera ägg. - Perlhönsen låta visserligen lättare vänja sig vid fångenskap än några
andra vilda hönsarter, men bli icke lätt och knappt någonsin fullständigt tama samt
skrida endast till fortplantning, då de hafva godt utrymme. Infångade perlhöns kunna
dock snart vänjas vid fångenskapen så pass mycket, att man kan låta dem löpa
omkring på gården och i huset, och om de medfölja en resvagn, kan man till och med
låta dem gå fritt omkring på rastplatserna, emedan de på morgonen vid resans
fortsättning punktligt åter infinna sig vid vagnen och utan prut låta inspärra sig i sin
bur. De äro grälaktiga, ligga ständigt i strid med tamhönsen och kalkonerna, bli
så elaka, att de angripa barn, stryka vidt omkring, gömma sitt näste så mycket som
möjligt, rufva icke synnerligen ifrigt och kunna icke fördraga stark köld. A andra
sidaii roa de genom sin beständiga rörlighet, sin vackra fjäderdrägt och de sällsamma
ställningar och rörelser, hvilka de intaga, då de springa. - Perlhöuseu hafva inånga
fiender; alla Afrikas kattarter, från leoparden eller geparden ända ned till lodjuren,
alla schakaler och räfvar förfölja gamla och unga, kattorna smyga sig i synnerhet
efter äggen och kycklingarne; alla större roffoglar jaga ifrigt detta så lätt fångade
villebråd, och till och med reptilier komma icke sällan åt dem: vi funno i magen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
