Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASAXLIKA.
505
sig. Så lära de icke så sällan anträffas i södra Frankrike, och en gång lär ett
exemplar hafva skjutits till och med i Oxfordshire. Man kommer aldrig på det klara med
springhonsens talrikhet, ty >de lefva så undangömda och äro så svåra att få se, att
man icke kan afgöra, om de äro sällsynta eller talrika i en trakt. Man vet icke ens>
om de vandra eller icke. Hvarje par lefver endast för sig sjelft och förenar sig
aldrig med andra af sina likar; åtminstone ser man det vanligen ensamt.
Familjen Fasanlika (Phasianidae). Äfven de foglar, som tillhöra denna
familj, hafva undersätsig kropp, som dock är något mera långsträckt än hos de
rapp-hönslika bönsfoglarne. Foten är medelhög eller temligen hög, med långa tår och
hos hannen nästan alltid försedd med sporre; vingarne äro af medellängd eller
korta, starkt afrundade, stjerten vanligen lång och bred med 12 till 18 pennor, från
sidorna hoptryckt, takformig; hufvudet är delvis naket, ofta prydt med kammar och
hudflikar, stundom äfven med horn och likaså med fjäderbuskar; fjäderdrägten är
praktfullt färgad och glänsande samt vanligen olika efter ålder och kön. - Alla
arter bebo skogbeväxta, åtminstone buskbeväxta trakter, der de kunna finna skydd,
men somliga förekomma i höga bergstrakter, andra deremot i lågländer. De äro
stannfoglar, hvilka icke lemna det en gång utvalda området, men vid dess utväljande
gå till väga med mycken betänksamhet. Alla visa benägenhet att efter
rufningstiden i viss mån ströfva omkring i landet och dervid besöka orter, på hvilka man
eljest icke finner dem. Från att företaga verkliga resor hindras de af sina
ofullkomliga rörelseverktyg. De gå bra och kunna, om de vilja, i loppets hastighet mäta sig
med nästan hvarje annan, hönsart, men de flyga illa. De tyckas icke finna sitt nöje
i kroppsliga ansträngningar; till och med under parningstiden bete de sig lugnare
än andra hönsfoglar. Vanligen gå de makligt och betänksamt med indragen eller
nedlutad hals och den vackra stjerten, deras förnämsta prydnad, så pass mycket
upplyft, att de mellersta fjädrarna icke släpa på marken; vid snabbare lopp nedböja de
hufvudet till marken och upplyfta något mera stjerten samt taga äfven i nödfall
vingarne till hjelp. Deras flygt fordrar tunga vingslag och framkallar derför, i
synnerhet då de flyga upp, ett smällande och susande buller; har omsider fasanfogeln
uppnått en viss höjd, flaxar han föga och skjuter i stället med utbredda vingar och
stjert snabbt nedåt i ett lutande plan. I de högre trädens grenar plägar han ställa
sig upprätt eller med helt och hållet under kroppen indragna ben formligen lägga
sig på grenen och låta den långa stjerten nästan lodrätt nedhänga. Hans sinnen äro
väl utvecklade, men hans andliga förmögenheter i allmänhet små. Sins emellan lefva
fasanerna i frid, så länge icke kärleken är med i spelet, men parningslusten
upphetsar hannarne i sällskapet, liksom andra tuppar, och förorsakar strider af
allvarligaste slag. - Ända till inemot parningstiden dölja sig dessa foglar så mycket som
möjligt. Störas de icke, sätta de sig i träden kort innan de öfverlemna sig åt
sömnen, men uppehålla sig under hela den öfriga dagen på marken, der de mellan
buskar och gräs söka sin föda, medan de med nästan ängslig omsorg undvika öppna
ställen och smyga från det ena gömslet till det andra. En tupp plägar anföra flera
hönor; men man anträffar^ äfven ofta blandade flockar, d. v. s. sådana, som bestå af
flera tuppar och många hönor. Större sällskap bilda de icke, och skulle någon gång
sådana verkligen samlas, så förblifva de endast en kort tid till sammans. Utom
under parningstiden är födans uppsökande deras största omsorg. De äta från morgon
till afton och hvila endast under middagstimmarne, om möjligt till hälften begrafna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
