Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
FASANHÖNSFOGLAR.
under den renande mullen af en dammig fördjupning. Tidigt på morgonen och mot
aftonen äro de särdeles lifliga och böjda för att ströfva omkring; med solnedgången
begifva de sig till hvila. Deras föda består af växtämnen af de mest olika slag,
hvarjemte de förtära insekter i alla utvecklingstillstånd, snäckor, blötdjur, äfven små
ryggradsdjur och dylikt; i synnerhet förfölja de unga grodor, ödlor och ormar. -
De flesta, om också icke alla fasanfoglar lefva i månggifte.
I spetsen för familjen ställa vi Kamhönsslägtet (Gallus), som vi hafva att tacka
för våra tama höns. De hithörande hönsfoglarne hafva på hufvudet en köttig kam;
från undernäbben nedfalla slappa, köttiga hudflikar, s. k. slören; kindtrakten är
naken. Den praktfulla fjäderdrägten bekläder i ymnig rikedom kroppen; hos tuppen
äro gump- och öfra stjerttäckfjädrarna förlängda, täcka de egentliga stjärtfjädrarna och
falla i en halfmånformig krökning ned öfver dem och bakkroppen. - Indien och de
malajiska länderna äro hemlandet för dessa höns. De fyra kända arterna bebo
skogen och fora ett undangömdt lefnadssätt, ehuru de göra sig ganska bemärkta genom
sin stämma.
De mest berättigade anspråken på äran att vara stamarten för våra tamhöns
tillkomma Bankivahönset eller malajernes »Kasintu» (Gallus ferrugineus). Hufvud,
hals och de långa, nedhängande nackfjädrarna hos tuppen skimra i guldgult;
rygg-fjädrarna äro purpurbruna, på midten glänsande orangeröda med gulbruna kanter;
de likaledes förlängda, nedhängande öfra täckfjädrarna på stjerten likna till färgen
kragfjädrarna; vingarnes mellersta täckfjädrar äro lifligt kastaniebruna; de stora
ving-täckfjädrarna skimra i svartgrönt, de djupt svarta bröstfjädrarna i guldgrönt;
handpennorna äro mörkt svartgrå med blekare kanter, armpennorna rostfärgade på
ytter-fanet, svarta på inre fanet, stjärtfjädrarna äfven svarta, de mellersta glänsande, de
öfriga matta. Ögat är orangetärgadt, hufvudprydnaden röd, näbben brunaktig, foten
skiffersvart. Längden utgör 65 cm., hvaraf stjerten upptager 27 cm. Hos den
mindre hönan står stjerten mera vågrätt, kam och slören äro endast antydda, de långa
halsfjädrarna svarta med hvitgula kanter, mantelns fjädrar spräckliga af brunsvart,
de undre delarne isabellfärgade, ving- och stjertpennor brunsvarta. - Bankivahönsens
utbredningskrets omfattar hela Indien och de malajiska länderna. Öfver deras
liksom alla andra vilda höns’ lefnadssätt föreligga egendomligt nog endast torftiga
underrättelser; det torde också vara svårt att iakttaga dem, enär den af dem bebodda
skogen ofta lägger oöfvervinneliga hinder i vägen för forskaren och jägaren. Så ofta
man än hör dem, får man likväl sällan se dem. Lättast lyckas detta tidigt på
morgonen, emedan de, då de tro sig säkra, vid denna tid på dagen lemna snåren och
på öppna ställen söka sin föda, hvilken består af många slags frön och knoppar, men
framför allt af insekter. Mycket gerna förtära de termiter, som de också ofta
uppsöka.
Från tamhönsen skilja sig de vilda hönsen hufvudsakligen genom sin stämma.
Jungletuppens (Gallus Stanley i) galande låter, enligt T en n en t, såsom
»George-Joye»; Gangégars (Gallus /wrcatfws/galande är, enligt Bernstein, tvåstafvigt och
ljuder hesare som »kukruu, kukru»; Soiinerathönsets (Gallus Sonneratii) läte är
ett högeligen sällsamt, brutet ljud, ett ofullständigt men obeskrifligt slags galande.
- Alla arternas tuppar lära vara lika stridslystna, ja, ännu stridslystnare än deras
afkomling tamtuppen, hvarför de också af infödingarne fångas och användas vid
tuppfäktningar, då man funnit att tamtupparne väl kunna vara starkare, men aldrig ega
samma mod och vighet. Om fortplantningen föreligga flera iakttagelser.
»Bankiva-hönan», säger Jerdon, »rufvar från juni till juli, allt efter orten, och lägger 8 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
