- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
513

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FASANER. 513

Äfven guldfasanen ådagalägger ej någon större andlig begåfning, och i synnerhet
synes den för hela hans familj så utmärkande ängsliga rädslan tillkomma honom i
hög grad; man kan deremot med rätta påstå, att han lättare än andra fasanarter
finner sig i förändrade förhållanden och lättare låter tämja sig. Låter man honom
vistas på en jemförelsevis stor, delvis med gräs och delvis med tätt buskverk beväxt
plats, och erhåller han passande, d’, v. s. af både djuriska och vegetabiliska ämnen
bestående föda, så bevaras och fortplantas han lika lätt som någon annan fasan.
Mot slutet af april börjar guldfasanen leken. Vid denna tid låter hannen oftare än
eljest höra sin hväsande lockton, visar sig rörligare än någonsin och äfven högeligen
stridslysten samt finner sitt nöje i att intaga behagfulla ställningar, hvarvid han
böjer ned hufvudet, spänner högt ut kragen, utbreder vingarne, lyfter på stjerten
och med utomordentlig prydlighet utför vändningar och vridningar af alla slag. Vill
han kalla till sig hönan eller på annat sätt tillkännagifva sin kärliga stämning, så
låter han tre till fyra gånger efter hvar andra höra ett kort, afbrutet läte, hvilket
har en aflägsen likhet med det ljud, som förorsakas af en lies hvässande och icke
kan förvexlas med någon annan fogelstämma, men icke heller närmare beskrifvas.
Der hönan kan fritt röra sig, lägger hon i början af maj sina 8 till 12 ägg å en
väl undandold plats. På samma sätt som andra fasanarter sammanskrapar hon ett
. oordentligt recle. Efter 23 till 24 dagars rufning kläckas kycklingarne, hvilka
under de första dagarne af sitt lif i likhet med alla fasaner fordra en mycket
sorgfällig omvårdnad, i synnerhet torr värme. Efter de första fjorton dagarnes förlopp
börja de sätta sig i träden, och då de ernått storleken af en vaktel, fråga de mycket
litet efter sin moder. Efter omkring fyra veckor behöfva de ingen vidare särskild
vård, utan kunna behandlas alldeles som gamla fasaner. - Allt hvad som kan sägas
till guldfasanens lof, kan i ännu rikare mått tillämpas på diamantfasanen.

o

Ar 1780 fördes till Europa de första skinnen af en praktfull fogel, om hvars
tillvaro man redan erhållit någon kännedom, och uppväckte en allmän beundran.
Något senare (1785) lemnade Mars den de första underrättelserna om denna fogels
lefnadssätt. Sedan dess hafva åtskilliga resande berättat oss om den så berömda
argusfasauens undangömda lif på Malacka, Sumatra och Borneo; och Rosenberg
skrifver: »I Padang, på vestra kusten af Sumatra, erhöll jag ofta ’kuau’ (så kallas
der argusfasanen) lefvande af infödingarne, som togo halfannan till två gyllen stycket;
han måste således vara allmän i skogarne i öns bergstrakter. In i den djupaste
skogen, på torra, för solstrålarne tillgängliga öppna ställen träffar den resande eller
jägaren icke sällan omsorgsfullt från grenar och blad befriade platser, från hvilka smala
stigar i alla rigtningar löpa inåt skogen. Särdeles vid middagstiden infinner sig
argusfasanen här för att hvila; här ser man honom efter hönsfoglarnes sed ligga på den
af solen genomvärmda marken och bada sig i sanden, i gynsamt fall må hända äfven
leka och slåss, och i de härifrån utlöpande stigarne lägger jägaren sina snaror.
Efter hvad infödingarne försäkra, lefver han i månggifte. Under vanliga
förhållanden liknar han till gång och hållning påfogeln: de vackra vingarne bäras tätt slutna
intill kroppen och stjerten utsträckes vågrätt; men under parningstiden ser man
hannen stoltsera omkring på lekplatser i skogsöppningarna med utbredda, ända till
marken sänkta vingar, och förnimmer af honom ett egendomligt snurrande läte, som
lär locka hönorna, men icke har någon likhet med lockropet ’kuau\ hvaraf fogelns
namn säges vara en klangbild. Hönan lär lägga 7 till 10 hvita ägg, något mindre

Brehm, Foglarnes lif. 2:a uppl. 33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free