- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
515

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAFOGLAR. 515

än gåsens, i ett konstlöst, i de tätaste busksnåren undandold^ näste; jag har sjelf
aldrig sett dem. I frihet lifnär argusfasanen sig af insekter, snäckor, maskar,
bladknoppar och frön. Mina fångna foglar föredrogo kokt ris framför hvarje annan föda.
Argusfasanens kött är särdeles smakligt».

Argusfasanen eller rigtigare Arguspåfogeln (Argus giganteuSj fig. 204)
utmärker sig i synnerhet genom hannens betydligt förlängda arnipenuor, som äro i
yttre fanet tecknade dels med en mängd svarta fläckar i flera rader och sneda linier
af samma färg, dels närmast skaftet med en rad större, hvita, s. k. ögonfläckar, hvilka
gifvit fogeln hans namn. Äfven stjertens båda mellersta pennor äro synnerligen långa;
stjertpennorna äro starkt graderade, tolf till antalet och mycket breda. Ogonringen
är rödbrun, näbben elfenbenshvit, det nakna ansigtet ljust askblått, foten ljust
karminröd. Hela längden utgör l,7 o till l,8 o m., hvaraf de mellersta stjertfjädrarna
upptaga 1,20 m.

* *

Familjen Påfogellika (Pavonidce) skiljer sig från den föregående
hufvud-sakligast blott derigenom, att stjerten hos de hithörande foglarne icke är så
utpreg-ladt takformig, utan snarare platt. Somliga af dessa foglar hafva stjerten gradvis
inåt förlängd, med de mellersta stjertpennorna längst och med pennornas spetsar
smalt rundade, hvarjemte stjerttäckfjädrarna äro förlängda och jemförelsevis talrika.

Påfoglarnes slägte (Pav o) skiljer sig från alla öfriga hönsartade foglar genom
den ofantliga utveckling, som de öfra stjerttäckfjädrarna erhållit, hvarför dessa måste
betraktas såsom slägtets vigtigaste kännetecken. Påfoglarne äro de största bland
hönsfoglar, af kraftfull kroppsbyggnad, med temligen lång hals, litet hufvud, korta
vingar, höga ben och lång stjert. Fjäderdrägten är rik, på hufvudet sitter en lång,
uppstående tofs, som består antingen af smala eller endast i spetsen med fan
försedda fjädrar. Ögontrakten är bar. Påfoglarne uppnå sin fulla skönhet under tredje
lefnadsåret. Deras fädernesland inskränkes till södra Asien.

Påfogeln (Pavo cristatus), som vi kunna betrakta såsom stamfader till vår
tama påfogel, uppnår en längd af l,io till 1,25 m., hvaraf stjerten upptager 60 cm.
Det långa släpet, som bildas af de öfra stjerttäckfjädrarna, mäter l,20 till l,so m.
Hos honan är hjesstofsen betydligt kortare och mörkare färgad än hos hannen;
hennes längd är omkring 95 cm., hvaraf stjerten upptager 33 cm. - Påfogeln
bebor Ostindien och Ceylon och ersattes i Assam och på Sundaöarna, i synnerhet på
Java, af två närstående arter. Han bebor skogar och junglesnår, helst i bergiga
trakter, och förekommer oftare i sådana, som omgifvas af öppet land eller genomdragas
af dalgångar, än i sådana, som kunna jemföras med vår storskog. I Neilgherry och
.södra Indiens berg uppstiger han till en höjd af 2000 meter öfver hafvet, men
saknas likväl på Himalaya; äfven på Ceylon förekommer han företrädesvis i bergstrakter.
l många delar af Indien anses han såsom en helig fogel, hvars dödande i
infödingarnes ögon gäller såsom ett brott och bringar hvar och en, som gjort sig skyldig
härtill, i lifsfara. I närheten af många hinduternpel uppehålla sig talrika flockar af
half vilda påfoglar, hvilkas vård räknas till presternes skyldigheter; här bli de snart
väl medvetna om det skydd, som gifves dem, och visa för menniskorna, åtminstone
för hinduerne, knappt större skygghet än de påfoglar, hvilka uppväxt på våra
hönsgårdar. - Tenn en t försäkrar, att ingen, som icke sjelf sett påfogeln i hans ensliga
vildmark, kan göra sig en föreställning om hans skönhet. På de delar af Ceylon,
hvilka sällan besökas af européer och der påfogeln icke oroas, är han så utomordent-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free