Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KALKONER. 517
. ’ >’’ .’.
kringstoltserande kalkonerna. Men denne kallar ögonblickligen sina kamrater till hjelp, striden slutas genast, och alla kalkontupparne, ja, till och med kalkonhönorna förena sig om att tukta den öfvermodige asiaten. Denne måste under alla omständigheter gifva vika och blir ofta ganska illa luggad och sönderhackad. - Påfogeln lider föga af vintern; äfven om han har tillgång till ett varmt rum, bibehåller han till och med vid den strängaste vinterköld de sofplatser han en gång utvalt åt sig under sommaren, låter ibland lugnt insnöa sig och tager icke heller någon skada deraf.
Åtnjuter han större frihet, visar han sig anspråkslös och nöjer sig med vanlig hönsföda, men uppsöker äfven sjelf på sina ströftåg i gård och trädgård många födoämnen. Grönt af de mest olika slag tyckes vara för honom oumbärligt. Honan rufvar med ifver endast då hon vet sig vara fullkomligt ostörd. Hon förstår sig mästerligt på att välja ett passande ställe för boet och använder härtill de mest olika platser, men går alltid till väga med mycken försigtighet. Efter trettio dagars rufning utkläckas ungarne, och om hönan icke störes under rufningen, åtager hon sig också troget sina kycklingars vård, leder, skyddar och försvarar dem efter bästa förmåga. Men störes hon ofta under rufningen, så gör hon vanligen mera afseende på sig sjelf än på kycklingarne och lemnar ofta dessa, särdeles om nätterna, i sticket på ett afskyvärdt sätt, i det hon, utan att bekymra sig om deras hjelplöshet, uppsöker sin vanliga sofplats. Ungarne tillväxa under gynsamma förhållanden temligen hastigt, kunna redan under den tredje lefnadsmånaden skiljas till könet, men erhålla först under sitt tredje lefnadsår sin fulla fjäderprakt, och då först kunna de fortplanta sig.
Andra slägten af de påfogellika foglarnes familj hafva stjertfjädrarna nästan
lika långa, i spetsen bredt rundade och styfva. Sådana äro Kalkonerna (Gr all öp av o),
stora, smärt byggda foglar med höga ben, korta vingar och kort stjert. Näbben är
kort, stark, ofvan hvälfd och böjd; foten temligen hög, med långa tår; vingen mycket
rundad, med tredje pennan längst; stjerten bildas af 18 breda fjädrar, som kunna
uppresas, och är något afrundad; fjädrarna äro rika, men styfva; hvarje särskild
fjäder är stor och bred; färgen mycket glänsande. Hufvudet och öfre delen af halsen
äro nakna, med svampigt knölig och skrynkig hud; från öfverkäken nedhänger ett
långt, smalt slöre, som kan utspännas: från strupen nedhänger en slapp hud. Såsom
en särskild egendomlighet måste ännu anföras, att enstaka fjädrar frampå bröstet
förvandlas till borstaktiga bildningar, hvilka i längd vida öfverträffa de öfriga
fjädrarna. Gruppen utbreder sig öfver Amerikas östra och norra delar.
Af kalkonernas slägte känna vi tre vilda arter: den mexikanska (Gällopavo
mexicamis), som är den största arten och sannolikt urstanimen för den tama
kalkonen (Gällopavo domesticus), med en färgteckning, som i det väsentliga
öfverensstämmer med dennas; Förenta staternas eller den nordamerikanska kalkonen
(Gällopavo sylvestris), som visserligen också är större än den tama - längden är
85 cm., hvaraf stjerten upptager 28 cm. - och ined en föga olik färgteckning, men
med rödbrun i stället för hvit ändkant på stjerten; samt slutligen den minsta arten,
Centralamerikas kalkon, Påfogelskalkonen (Gällopavo ocellata), hvilken, såsom
namnet antyder, förenar påfogelns skönhet med kalkonens kroppsform.
Öfver kalkonernas lif i fritt tillstånd finnas många berättelser, men ingen
öfverträffar den skildring, som Audubon skänkt oss. Skogarne i staterna Ohio,
Kentucky, Illinois och Indiana, Arkansas, Tennessee och Alabama herbergera ännu i dag
kalkoner i stort antal. I Georgien och Carolina äro de mindre talrika, i Virginien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
