- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
530

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

530 STRUTSFOGLAR.

längd från näbbspetsen till stjertänden är minst 2 m., och vigten uppgår till
omkring 75 kilogram.

Strutsen omtalas ofta af de gamle. På fornegyptiska väggmålningar
framställes han såsom en åt konungen hemburen undersåtlig gärd, liksom äfven hans
fjädrar intaga en plats bland dylika gåfvor eller föreställas såsom hufvudprydnad åt
åtskilliga gudomligheter, härförare och krigare. Drottning Arsinoe af bildades,
enligt Pausaiiias, ridande på en struts; fogelns fjädrar gälde såsom rättvisans
sinnebild. Af assyrierne vördades han sannolikt såsom en helig fogel, och hans fjädrar
pryda kläderna på de menniskor, som finnas afbildade på de äldsta byggnadsverken
i Nimrud. Aelius Lam pr i di u s berättar, att kejsar Heliogabalus vid en fest lät
framsätta hufvudena af 600 strutsar, hvilkas hjeruor skulle förtäras; Julius
Capi-tolinus säger, att vid kejsar Gordiani jagtspel uppträdde 300 rödfärgade strutsar;
Flavius Vopiscus uppgifver, att kejsar Probus vid ett dylikt tillfälle gaf 1000
sådana foglar till pris åt folket. Gamla kinesiska verk omtala strutsägg, som det
himmelska rikets herskare erhållit till gåfva. I bibeln namnes strutsen flerstädes,
räknas till de orena djuren och skildras såsom en ensligt lefvande, dum fogel.
Under medeltiden kommo hans fjädrar äfven på vår marknad och hafva sedan dess
bibehållit sig i vår handel såsom en omtyckt prydnad för manlig och qvinlig drägt.

Strutsen lefver i Afrikas och vestra Asiens stepper och öknar. I forna tider
har han otvifvelaktigt varit n^cket allmännare än han numera är och då äfven
förekommit på ställen, i trakter och länder, i hvilka han nu är utrotad; men alltid har
han varit en ökenfogel. Hans utbredningsområde börjar i det södra Algeriet och når
långt ned i Kaplandet; derjemte anträffas han, med undantag af de skogbeväxta
kustländerna, så väl i Vestern som i östern. I det sydliga Sahara är han ingenstädes
sällsynt, och härifrån utbreder han sig mer eller mindre oafbrutet ända till södra
delen af Afrika. Här har han anträffats af alla resande, som trängt något längre
in i landet, förutsatt att de genomvandrat torra, sandiga, ökenartade områden. I
Asien torde hans utbredningskrets fordom hafva varit mycket mera vidsträckt au i
våra dagar; men äfven nu förekommer han, såsom Har tia u b bevisat, i
Euphrat-områdets öknar, i synnerhet kring Bassida och Dekhena, på alla passande ställen i
Arabien och slutligen i enstaka delar af södra Persien. - Sandiga sträckor af öknen,
der all växtlighet saknas, kunna naturligtvis icke lifnära strutsen; man anträffar
honom inom ökenområdet också endast i sänkningar, der en om ock sparsam
växtlighet täcker marken. Inträdande torka tvingar fogeln att lemna vissa betesmarker och
uppsöka andra, ofta långt aflägsna, till och mecl om de ligga på de eljest skydda
höjderna, och hans utomordentliga rörelseförmåga sätter honom i stånd att med
lätthet tillryggalägga långa sträckor. - Några resande, bland dem Lichtenstein, tala
om mycket ansenliga strutshjordar, hvilka de sett på sin väg, och äfven Heuglin
säger, att han på hösten år 1854 mött skaror af till största delen unga foglar,
hvilkas antal väl torde hafva utgjort 50 till 60. Detta är dock icke regel, utan snarare
alltid undantag. Vanligen lefver strutsen så väl i norra som södra Afrika i små
flockar af 5 till 6 foglar i hvarje eller till och med i familjer, i hvilka man då
merendels ser flera honor än hannar. Lichtenstein iakttog, att strutsarne alltid gå
en och samma väg till de källor, ur hvilka de pläga dricka, så att derigenom
upptrampas raka banor, som i de obebodda trakterna ofta framkalla den tanken, att nian
har menniskofotspår framför sig. Strutsens dagliga lif förflyter temligen regelbundet.
På morgon- och eftermiddagstimmarne äro alla medlemmarne af en flock sysselsatta
med att beta. Makligt framskridande och något åtskilda från hvar andra genom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free