Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRUTSAR. 533
Strutsen fördrager lätt fångenskap, endast han har tillräcklig plats att fritt röra
sig, vänjer sig äfven så vid en viss ort, att man härstädes kan tillåta honom att
ströfva omkring efter behag, hvarjemte han är lätt att vakta och kan medföras på
resor. I det inre af Afrika pläga alla välmående och förnäma personer, ganska ofta
lifven invånarne i byarne på steppen, för sitt nöjes skull hålla sig strutsar. - De
första tama strutsarne höllos i Algier. I Ham höll man enligt Hardy till en
början tama strutsar på en temligen trång gård till trädskolan derstädes. Sedan flera
af strutsarne blifvit bortskänkta, återstodo två hannar och två honor, hvilka 1852
inspärrades i en kretsformig inhägnad af 15 meter i genomskärning. Paren syntes
snart hafva funnit hvar andra, men de båda hannarne slogos beständigt, till dess den
ene gjorde sig till ensam herskare. Detta skedde vid parniugstiden, hvars inträde
tillkännagifver sig äfven till det yttre hos hannen genom åtskilliga tecken, i det att
lårens nakna hud antager en lifligt röd färg och fjäderdrägten prunkar i sin
vackraste svarta färg. Hannen söker uttrycka sin kärlek genom sällsamma åtbörder och
.dansar och låter höra ovanliga, hesa, djupa läten. Framför honan hukar han ned
sig på tarserna, rör hals och hufvud på ett regelbundet sätt, darrar i hela kroppen
och slår med vingarne. Då han. skriker, kastar han halsen till baka, tillsluter näbben
och framstöter medelst krampaktiga men godtyckliga rörelser af hela kroppen den i
lungorna befintliga luften, hvarvid han uppblåser sin strupe i ovanlig grad. De tre
gånger tre toner, hvilka ban ofta upprepar, påminna om lejonets rytande, men äfven
om ljudet af en dof trumma. Den andra tonen är några toner högre än den första,
den tredje deremot mycket djupare och utdragen samt slutligen småningom aftagande
i styrka. Ett rede gräfdes, och omedelbart derefter började honan värpa. Hanne
och hona arbetade på boet, fattade jorden med näbben och kastade den sålunda ut
ur den krets, som de ville gräfva. Under detta arbete höllos vingarne böjda nedåt
under en dallrande rörelse. Ehuru marken var full af grus och kiselsand, som till
sammans bildade en fast massa, så urhålkades likväl en grop af omkring en meter
i genomskärning endast med näbben, och med dess tillhjelp bortskaffades äfven en
större sten. - Des m e ur e, som är föreståndare för furst Demidoffs djurgård i San
Donato vid Florens, förde 1859 en strutshona till sammans med en äldre hanne och
iakttog mot slutet af mars de båda foglarnes första parning och såg några dagar
derefter att hannen började gräfva ett näste. Först från den 12 maj började honan
regelbundet lägga ägg, så att den 18 juni funnos 13 ägg i boet. Hannen gjorde
dagligen äggen sitt besök, vände om dem, strök dem med vingarne, men satte sig
iinnu icke för att rufva. Först den 21 juni, sedan han sorgfälligt vändt äggen,
rufvade han dem i två timmars tid och likaså de tre följande dagarne. Då man
iakttog, att han lemnade äggen endast för att sofva i sin hydda, tillslöts denna, och
nu stannade hannen äfven under natten på äggen och reste sig först klockan åtta
på morgonen för att under en qvarts timme äta; på eftermiddagen höll han sin
andra måltid. Utan minsta afbrott följde han denna indelning af tiden under 51
dagar så regelbundet, att om man förde till honom hans föda tio minuter före hans
vanliga tid, anträffades han alltid rufvande. Den 16 augusti lemnade han äggen
under en timme, och följande morgon såg man två unga, mycket lifliga små strutsar
springa omkring i parken och plocka tipp sand. Hastigt tillreddes åt dem
fasanernas vanliga föda, en blandning af sammanhackade ägg, salad och bröd, på hvilken
de visade sig mycket begifna. De åto sig mätta och återvände derefter till fadern,
som icke lemnat sin plats och nu endast lyfte upp vingarne för att åter upptaga dem
under dessa. De gömde sig till klockan tre på eftermiddagen, då den gamle efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
