- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
538

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

538

STRUTSFOGLAR.

och då händer att man kan få se hjordar, hvilka bestå af 60 eller flera’uauduer.
På hösten uppsöker nandun de med buskar beväxta flodstränderna eller sänkningarna
för myrten- och andra bärs skull, eller drager han sig, der inga buskar finnas, till
baka till tistelskogarne, hvilka för sin uppkomst hafva att tacka de första spanska
kolonisternes förkärlek för tistlar såsom köks- och trädgårdsväxter och numera i
pampas till största förtret för så väl resande som kreatursegare täcka många tusen
qvadratmil af landet och år från år allt mera utbreda sig. Under vintern uppehåller sig
fogeln gerna på ställen, som regelbundet besökas af kreaturshjordarne, emedan gräset
här alltid hålles kort och derför är finare än annanstädes. Vid denna tid har han
sitt älsklingstillhåll på de platser, dit kreaturen dagligen sammandrifvas från alla
håll för att lättare kunna öfvervakas och hvarest marken rikligen godes. - Äfven
nandun är en förträfflig springare, som uttröttar och förvirrar den bästa häst, emedan
han icke blott springer med den största snabbhet, utan äfven med beundransvärd
skicklighet förstår att göra tvära vändningar. Under parningstiden visar han sig
ytterst liflig och är dag och natt i rörelse; den torra årstiden hvilar han sig tre till
fyra timmar under middagen i likhet med alla både vilda och tama djur, men tager
igen förlusten af denna tid under nattens svalka, ehuru han eljest är ett verkligt
dagdjur. Längden af hans vanliga steg utgör enligt Böcking 50 till 60 cm. Då
han trafvar fram med upplyfta vingar, men ännu allt jemt skenbart utan brådska,
tillryggalägger han en meter for hvarje steg, men förföljes han, sträcker han ut och
gör språng af halfannan meter samt rör sina ben så hastigt, att man icke mera kan
urskilja de särskilda stegen. Midt under jagten viker han ofta plötsligt af från raka
linien i en 25 till 30 graders vinkel, hvarvid han lyfter högt upp den ena vingen,
men trycker den andra tätt intill kroppen, och framstormar derefter åter i rak linie
med en ursinnig hast. Remnor i jorden af tre meters bredd öfverhoppar han med
lätthet och flaxar under språnget ett ögonblick med vingarne, men branta stränder
undviker han sorgfälligt, emedan han endast med svårighet kan klättra uppför dem.
Det namn han af indianerne erhållit är en efterbildning af det vidt omkring hörbara
skrik, som hannen utstöter under parningstiden. Då denna tid är förbi, förnimmes
deremot af begge könen ett pipande, till- och aftagande läte, som tyckes tjena till
att samla sällskapets medlemmar. Med undantag af smaken äro nandtms alla sinnen
skarpa och äfven hans andliga förmögenheter äro icke små. Fogeln är enligt Böcking
en fin. iakttagare och förstår att rätta sig efter omständigheterna. I närheten af de
fredliga nybyggarnes boningar, der han lemnas i rö, blir han så förtrolig, att han
blandar sig bland hästarne och kreaturen och endast går nätt och jemt ur vägen för
menniskor och hundar. För gauchon deremot flyr han med förskräckelse och
uppbjuder hvarje sig till buds stående list för att undgå hans uppmärksamhet. Aldrig
ser man honom i närheten af en infödings rancho, och från den till en sådan gård
hörande boskapen håller han sig på ett passande afstånd. Oftare får man deremot
se honom i den skygge pampashjortens hjordar, och man kan då iakttaga huru
ömsom en struts, ömsom en hjort lyfter spejande upp hufvudet och huru båda vid minsta
skymt af fara fly bort i samma rigtning. En trupp indianer försätter honom i största
ångest. - Under regntiden lifuär sig nandun företrädesvis af klöfver och insekter;
sedermera uppsöker han de redan omtalade ställen, hvilka boskapen godt med-sin
spillning. För de från Europa införda kulturväxterna visar han en förkärlek, som
hedrar hans smak, och om en flock nanduer kommer in i en nybyggares fält eller
grönsaksträdgård, »så får denne passa på, om ännu ett grönt strå skall finnas qvar».
Deremot gör nandun nytta i det han gerna, så länge de ännu äro gröna, förtär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free