- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
548

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VADARE,

raskning, då hau kommer närmare, att han har framför sig foglar i stället för
blommor, vadarefoglar, hvilka i tusental sitta på träden. Vid sjöarne samla sig äfven
otaliga skaror af dessa foglar, och på de flacka stränderna stå de uppstälda hela mil
i oafbruten följd. - Alla vadare utan undantag äro rofdjur. Visserligen finnas bland
dem några, hvilka tidtals eller från en viss ålder förtära växtämnen, men ingen
enda, som helt och hållet försmår djurisk föda. Många täfla i mordgirighet med de
blodtörstigaste yrkesröfvare. De nöja sig ingalunda med de lägre djur, på hvilka de
synas anvisade, utan angripa äfven de mest olikartade ryggradsdjur. - Till sin
begåfning stå vadarne föga efter för andra af sin klass. Med papegojor och Sångfoglar
får man visserligen icke jemföra dem, ty de sakna de förras allsidighet och, äfven
oafsedt stämman, de senares glädtigä liflighet och rörelseförmåga, men de stå högt
öfver många andra foglar, hvilka vi uti det föregående hafva lärt känna. Deras lopp
omfattar alla sätt att gå, från betänksamt skridande ända till det pilsnabbaste löpande,
och deras flygt är icke mindre olikartad. De, som löpa hastigt, pläga äfven flyga
hastigt, de, som gå långsamt, röra sig äfven i luften med långsamma vingslag. I
trädens grenar är det stora flertalet främmande; dock finnas många vadarefoglar,
hvilka med full rätt kunna sägas vistas i träden, emedan de icke allenast regelbundet
tillbringa nätterna derstädes, utan äfven anlägga sitt bo i trädtoppar. Vattnet
be-herskas emellertid af de flesta på temligen fulländadt sätt. I ett hänseende tyckes
naturen hafva försummat vadarne: deras stämma saknar nemligen klang och ton.
Visserligen finnas somliga, som i detta hänseende utmärka sig mycket till sin fördel
framför de öfriga, men de äro få, och deras röstmedel kunna endast verka
tillfredsställande, då man jemför dem med närbeslägtade arters. - Sinnen och förmögenheter
måste hos de flesta vadare betraktas såsom väl utvecklade. Bland dem finnes ingen,
hvars öga kan sägas vara skumt, hörsel svag, känsel slö, må hända icke heller någon,
hvars smak- och luktsinne verkligen äro så förkrympta som vi förmoda. En
uppmärksam iakttagelse visar åtminstone, att förmåga att skilja mellan mer eller mindre
smaklig föda förefinnes. För öfrigt ersättas hos icke få medlemmar af ordningen
dessa båda sinnen genom det på ett synnerligt sätt skärpta känselsinnet: näbben hos
vissa arter täflar i fin känslighet med våra fingrar. Äfven den mest fördomsfulle
iakttagare kan icke frånkänna dem klokhet, omdömesförmåga och läraktighet. Men
oaktadt allt detta synas oss blott få såsom tilldragande varelser. - Nästets
anläggning, äggens antal, gestalt och färg, ungarnes utveckling och uppfödande äro högst
olika. I denna ordning finnas både arter, som qvarstanna en längre tid i boet, och
arter, som genast efter kläckningen. lemna det samma. Antingen simmar nästet på
vattnet, eller är det en enkel fördjupning i sanden eller på fältet, eller anlägges det
i gräset, i starren, på klipphällar eller i trädtoppar. Några arter lägga sannolikt
blott ett enda ägg, flertalet lägger tre till fyra och några ännu flera ägg. Nästan
alla de arter, hvilkas näste flyter på vattnet eller står på marken, bortföra sina ungar
kort efter kläckningen, hvaremot ungarne af de arter, som bygga i träd, regelbundet
qvarstanna en tid i boet. De förra lära sig hastigt att sjelfva äta, åt de senare
uppmjuka föräldrarne först födan i sin kräfva. - Alla vadare, som rufva i en
tempererad region, draga bort under vintern; äfven de arter, hvilka på vissa trakter endast
stryka, begifva sig i andra trakter regelbundet på resor. Äfven de, som hafva sitt
hemvist i eqvatorialländerna, påverkas af vandringsdrifteii och stryka åtminstone, men
på ett så regelbundet sätt, att äfven deras borttagande och återkommande skulle
kunna kallas en flyttning. - Vadarefoglarne förföljas af en ansenlig mängd fiender.
De, som kunna försvara sig, hafva jemförelsevis litet att utstå, emedan de skyddas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free