Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄGRAR. 549
icke blott af sin styrka, utan äfven af sin försigtighet; de svagare deremot förföljas
af alla fyrfota och bevingade rofdjur, och deras afkomma förstöres till och med af
några medlemmar af deras egen ordning. Menniskan lemnar sitt skydd endast åt
några få. Många utmana oss till förföljelse genom den skada de anställa, andra åter
äro ett så förträffligt villebråd, att jagten på dem måste anses berättigad. De flesta
vadare låta utan svårighet hålla sig i fångenskap.
Vi indela denna fogelordning, enligt Sundevall, i två serier, af hvilka den
första: Grallatores altinares (d. ä. med högt belägna näsborrar) innefattar de vadare,
som hafva små näsborrar, öppnande sig närmare intill näbbryggen än till
öfverkäks-kanterna och begränsade af ben och hårdt, hornartadt hudskal, utan mjuk
hudbetäek-ning eller blott med en obetydlig sådan. Näbben är stark, mycket längre än öfriga
delen af hufvudet och förenad med skallen genom jemförelsevis fasta och breda ben.
Vingarne äro stora. De hithörande foglarne äro i allmänhet stora; de bygga bo i
träd, på hustak och andra ställen, vanligen belägna högt upp från marken, och mata
sina ungar under en tid.
Första flocken: Hägervadare (Herodii).
Denna flock innefattar de vadarefoglar inom första serien, som hafva en stark
baktå, stäld i samma plan som framtårna, och försedd med en stor klo, lika stor som
mellantåns klo, hvilken på sin insida har en bred, regelbundet och tätt tandad kant.
De flesta hithörande foglar äro stora och tröga; deras skalle är nedtryckt, så att pannan
jemförelsevis obetydligt höjer sig öfver näbbryggen. Munspringan är jemförelsevis
lång, tyglarne och ögontrakterna äro nakna. Flocken innefattar blott en familj:
Familjen Hägerlika (Ardeidae), foglar med stora, breda, i spetsen rundade
vingar och med en lång, baktill nästan naken men af sidofjädrarna täckt hals, som
under flygten hoplägges i dubbel vikning. Familjen innefattar blott två slägten, af
hvilka det ena, Savaku (Cancrarna), med en egendomlig, bred, båtlik näbb, tillhör
floderna i Brasiliens skogstrakter; det andra slägtet, Hägrarne (Ar d e a), är för oss
af större intresse. Såsom dess kännetecken behöfva vi blott anföra, att näbben är
från sidorna något hoptryckt, d. v. s. mera hög än bred; men mångformigheten inom
slägtet har gjort nödvändigt att sönderdela det i flera underslägten. Somliga af dessa,
de egentliga hägrarne, hafva jemförelsevis höga fötter, med den nakna delen af
skenbenet längre än mellanfotens halfva längd: hit höra så väl de gråa hägrarne, bland
andra vår Allmänna häger (Ardea cinerea), som de hvita Agretthägrarne (Ardea
[Herodias] alba) och Silkeshägrarne (Ardea [Garzetta] garsetta). Andra hägrar
hafva jemförelsevis lägre fötter, med den nakna delen af skenbenet kortare än hos
föregående. Sådana äro de små Dverg hägrarne (Ardea [Ar detta] minut a), och
till samma grupp höra bland andra den hvita Kohägern (Ardea [Bubulcus] ibis
och den gråspräckliga Rördrommen (Ardea [Jiotaurus] stellaris), båda med
synnerligen långa klor, samt N att h agrar n e (Ardea [Nyctiardea] nycticorax), med
synnerligen tjock, vid näsborrarne uppsväld näbb.
Hägrarne bebo alla jordens delar, alla höjdregioner och alla länder, med
undantag af de högnordiska. Redan inom den tempererade zonen uppträda de talrikt, i
länderna mellan vändkretsarne bilda de den hufvudsakliga delen af träskens och
vattendragens invånare. Några arter tyckas föredraga hafvet, andra uppehålla sig
vid floder, andra åter i träsk; några älska öppna trakter, andra deremot skogssnår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
