Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 HÅGERVADARE.
mera hufvudet till baka, och jag hörde icke mera de höga tonerna. Det tyckes
sålunda, som vore detta läte den högsta stegringen af parningslocket och att det icke
mera upprepas, så snart hans lidelse blifvit stillad. Efter några ackord lyfter han
varsamt näbben ur vattnet och lyssnar; ty, såsom det synes mig, kan han icke
rigtigt lita på den förtjusta honan.» Medan han spelar, står rördrommen på detta sätt
icke i den tätaste vassen, utan snarare på en liten fri plats, ty honan måste kunna
se på sin konstnär. Det plaskande ljudet, som låter såsom sloge någon med ett
vassrör på vattnet, förorsakar hannen med näbben, i det att han, då det höres mycket
tydligt, slår näbben mot vattnet två till tre gånger och derpå sticker ned den i det
samma. Andra toner, vattentoner om jag så får säga, frambringas af flera eller
färre nedfallande vattendroppar. Det sista döfva »buh», som förnimmes,
frambringas genom utstötande af det vatten, som ännu finnes i näbben, då den
uppdrages ur vattnet. En hanne, som Wodzicki störde under hans vrålande, flög upp
och utsprutade den nyss insugna, ganska betydliga vattenstrålen långt ifrån sig. -
Ej långt ifrån det ställe, hvarifrån man oftast hör vrålandet, men naturligtvis på en
plats så undandold och otillgänglig som möjligt, vanligen på gamla afbrutna rör
öfver vattnet, stundom på små jordkullar eller af safven bildade holmar, stundom
äfven simmande på sjelfva vattenspegeln, anträffas boet, i hvilket man från slutet af
maj anträffar alla äggen, 3-5 till antalet. Honan rufvar ensam, men förses under
rufningen med föda och underhålles tid efter annan med vrålande. Efter 21 till 23
dagar kläckas ungarne, värmas af modern ännu några dagar och matas ined hannens
tillhjelp.
Om man vintertiden vistas vid en af de egyptiska sjöarne, råkar man här och
cler på tjocka träd, som äro besatta ined ett talrikt sällskap hägrar. Dessa utvälja
gerna sykomorerna framför eller i byarne till h viloplats. Här sitta de hela dagen
med halsen djupt hopdragen, med tillslutna ögon, orörliga, och först då aftonen
nalkas, börjar den ena eller andra att röra på sig. Den ena öppnar ögonen till hälften,
vrider hufvudet något litet åt sidan och blinkar mot solen, liksom för att se efter
huru högt upp på himmelen hon ännu står, den andra bökar i sina fjädrar, den tredje
byter om ben och stöder sig på det venstra i stället f Or på det högra, den fjerde
utsträcker vingarne: kort sagdt, det börjar bli lif i sällskapet. Under tiden sänker
sig solen och skymningen inbryter. Nu blifva sofvarena fullt vakna, hoppa skickligt
från gren till gren, mer och mer upp mot toppen, och plötsligt höjer sig på ett
qvä-kande lockrop hela skaran och flyger till närmaste träsk för att börja sitt dags- eller
rigtigare sagdt nattarbete. Ett sällskap tyckes sluta sig till ett annat, och så kan
hända att man, åtminstone under den egentliga vandringstiden, ser tusentals flyga
bort, utan att man kan förklara för sig hvarifrån alla dessa foglar komma. Ett
dylikt skådespel får man för öfrigt se icke allenast i Egypten utan äfven i det inre
af Afrika, ty ända upp till skogarne kring Blå och Hvita Nilen resa de nattliga
foglarne, hvilkas egentliga hemland är det sydöstra Europa. Natthägern (Ardea
nycticorax, fig. 212, c, sid. 552), som jag härmed presenterat för läsaren, har,
fullväxt, öfre delen af hufvudet, nacken, öfre delen af ryggen och skuldrorna grönaktigt
svarta, de öfriga öfre delarne och halsens sidor askgrå, de undre delarne blekt
halmgula, de tre långa prydnadsfjädrarna hvita, sällan till någon del svarta. Han
uppnår en längd af 60 cm., hvaraf stjerten upptager 11 cm. - Äfven natthägern är
vidt utbredd. Han bebor ännu allt jemt temligen talrikt Holland, förekommer
enstaka och oregelbundet i Tyskland, men anträffas i massor i Donaulågländerna och
passande trakter omkring Svarta och Kaspiska hafven och finnes i Italien, södra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
