Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEDGASS.
561
området. Enstaka foglar hafva förirrat sig långt upp åt norden och förledt äldre
naturforskare till den åsigten, att fogeln egentligen tillhörde norden. I Grekland
inträffar skedgåsen med hägrarne efter dagjemningstiden, uppehåller sig en kort tid
i träsken och reser derefter vidare, men använder på hösten en annan väg än på
våren. I det land, hvarest hon häckar, äfvensom i främmande länder föredrager hon
afgjordt strandsjöar och träsk framför hafvet, är således ingalunda en hafsfogel,
såsom man ofta antagit, utan liknar ibisarne till sin vistelseort. Då hon söker sin
föda i träsken eller sjöarne, skrider hon merendels vadande fram med afmätta steg,
ined djupt nedböjd öfverkropp och ständigt svängande näbben åt sidorna fram och
åter, på samma sätt som skärfläckorna genomsökande vatten och gytja. Hennes gång
är allvarlig och af mätt, men likväl prydligare än storkens, flygten mycket lätt och
vacker, ofta sväfvande och kretsande. Skedgåsen tillhör de försigtiga och kloka
foglarne, hvilka veta att foga sig efter förhållandena och snart lära sig uppskatta hvarje
händelse efter dess värde. Derför visar hon sig också jemförelsevis förtrolig der hon
ingenting har att frukta, men deremot i högsta grad skygg på alla ställen, hvarest
träskfoglarne i allmänhet förföljas. Sins emellan lefva skedgässen i hög grad
sällskapligt och fredligt. Det kan hända, att afunden gör sig gällande äfven bland dem
och att den hungrige springer ett stycke efter den, som nyss gjort något byte, men
denna förföljelse antager aldrig pregeln af en hotelse, utan liknar snarare tiggeri.
Bland de andra foglarne, hvilka vistas på samma ställe som skedgåsen, rör hon sig
med älskvärd fredlighet och godmodighet, vidmagthåller vänskap med alla och synes
glad, om andra icke göra henne något för när; hennes oskyldiga sinnesart medgifver
icke ens en tanke på att retas. Liksom medlemmarne af följande familj äro skedgässen
dagfoglar. I träden, som lemna dem skydd under nattens hvila, taga de sig mycket
gerna äfven en kort stunds midclagsro, hvaremot de under hela den tid de vistas på
marken eller löpa omkring i vattnet, ständigt tyckas sysselsatta med att söka efter
föda. Denna utgöres väl hufvudsakligen af fisk. Skedgåsen är i stånd att svälja
fiskar af 10 till 15 cm. i längd, griper dem mycket skickligt med näbben, vrider
dem till dess de komma i det rätta läget och slukar dem med hufvudet förut.
Derjemte förtäras otvifvelaktigt alla andra slags mindre vattendjur, kräftor, musslor och
snäckor med sina hus, groddjur o. s. v. och väl äfven insekter i alla
utvecklingstillstånd. Der skedgässen förekomma i stor mängd, bilda de kolonier och anlägga i
ett och samma träd så många bon de kunna. På trakter, i hvilka vidt och bredt
inga träd finnas, lära de bygga i vassen. Sjelfva bona äro breda, lösa och illa
hopfogade af torrt ris och rörstänglar samt invändigt beklädda med torra vassblad, säf
och vippor; de innehålla 2 till 3, mera sällan 4 ägg. Sannolikt rufva båda föräldrarne
omvexlande, åtminstone uppföda de till sammans ungarne, hvilka, så snart de flugit
ur boet, föras till träsken, icke allenast under flyttningen, utan äfven under
vintervistelsen lefva i de gamlas sällskap, återvända med dessa och förena sig då till
afskilda flockar, emedan de icke förr än på det tredje året skrida till parning. -
Fordom jagades äfven skedgåsen med falk; numera jagas hon här och der för sitt
ätbara, om också icke just smakliga kött. I rattan tid ur boet tagna foglar vänja sig
lätt vid fångenskap och i denna vid all slags föda, så väl vegetabilisk som animalisk,
lära känna sin herre, helsa honom genom att gladt smälla aned näbben, då de se
honom, kunna läras att flyga ut och in och kunna till följd af sitt fredliga, milda
lynne utan fara hållas bland tamfoglarne.
tirehm, Foglarnes lif. 2:a uppl.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
