- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
588

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

588 SNÄPPVADARE.

slagsmål blott sällan förlora några fjädrar; och det värsta missöde, som kan träffa
någon, består deri, att han af sin motståndare fattas vid tungan och sålunda drages
omkring en stund.» Stundom infinner sig en hona på stridsplatsen, intager likadana
ställningar som de kämpande hannarne och springer omkring bland dem, men
blandar sig for öfrigt icke i striden och flyger snart åter sin väg. Det kan då hända,
att en hanne följer henne och gör henne sällskap en tid. Men snart återvänder han
till stridsplatsen utan att bekymra sig vidare om henne. Aldrig händer, att två
hannar förfölja hvar andra flygande. Striden utkämpas på den bestämda platsen, och
utanför denna herskar fred. - Då tiden för äggläggiiingen nalkas, ser man en hanne
i sällskap med två honor eller tvärt om en hona i sällskap med flera hannar, äfven
långt ifrån stridsplatsen, i närheten af det ställe, der boet sedermera skall anläggas.
Detta senare står sällan långt ifrån vattnet, ofta på ett upphöjdt ställe i träsk, och
utgöres af en med få torra små halmstrån och grässtubb belagd fördjupning. De 4,
mera sällan 3 äggen rufvas af honan ensam under 17 till 19 dagar. Hon älskar
högt sin afkomma och beter sig vid boet på alldeles samma sätt som andra snäppor,
liksom äfven ungarne lefva på samma sätt som de beslägtade arternas ungar.
Hannen bekymrar sig icke om sin afkomma, han slåss med andra hannar så länge ännu
honor finnas, som vilja para sig, slutar omsider sina strider under de sista dagarne
af juni och drifver nu omkring efter behag i landet tills inemot flyttningstideu. -
Ingen snäppfogel låter lättare fånga sig, ingen vänjer sig lättare vid fångenskap än
brushanen. I bur visa de sig genast hemmastadda, äta utan vidare af den framsatta
födan och trifvas rätt bra. - Öfversvämningar föröda ägg och afkomma; äggen
samlas i likhet med vipägg och ätas. Köttet är välsmakande.

En tredje grupp inom snäppfamiljen bildas af de slägten, som hafva
jemförelsevis låga ben och korta, ända till roten skilda tår samt en nästan rät, i spetsen blott
på ett kortare stj^cke mer eller mindre utbredd näbb.

Af dessa är Sandlöpareslägtet (Calidris) lätt igenkändt derigenom, att
baktån saknas. S an d löp ar e n (Calidris arenaria, fig. 223) har en kroppslängd af 18
cm., hvaraf stjerten upptager 5 cm. Fjäderdrägten är om sommaren på hufvud, hals,
strupe och kräfva ljust roströd, på hufvudet tecknad med breda, på de öfriga delarne
med smala, mörka längdstreck, på manteln och skuldrorna svart, prydd med breda,
blekt roströda kant- och ändfläckar, på undersidan deremot hvit; de yttre fem
stjert-fjädrarna på hvar sida äro vid roten hvita, i yttre delen h vitgrå. I vinterdrägteu
äro fjädrarna på öfverkroppeii ljust askgrå, tecknade med hvitaktiga spetsbräm och
svartaktiga spolfläckar, på kroppens undersida rent hvita. I ungdomsdrägten ser
manteln mycket mörk ut, och dess fjädrar äro likaledes tecknade med hvitaktiga
fjäder-kanter; öfre delen af vingen är askgrå, pannan, en strimma öfver ögat, ansigtet och
underlifvet äro rent hvita. - Denna näpna fogel har till hemland hela den nordliga
delen af jorden, hafskusterna bilda hans vistelseort. Härifrån vandrar han om
vintern söder ut. I det inre af fastlandet visar han sig sällan, synes snarare på sina
vandringar följa hafvets kuster. I likhet med de öfriga snäpporna lefver han i
vinter-herbergena i mer eller mindre talrika skaror, men om sommaren likväl parvis. I
sitt beteende visar sig sandlöparen stilla, beskäftig, något makligare än beslägtade
arter, men äfven oförargligare och mera tillitsfall. Han blandar sig ofta bland de
egentliga småsnäppornas flockar eller i allmänhet bland strandfoglarne, visar ringa
fruktan för menniskan, kan således beqvämt iakttagas, fångas och drifvas i snaror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free