Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BECKASINEK. 593
Många öfvervintra i Spanien och Grekland och vistas då på åkerland. Vid början
af mars lemna vintergästerna södern och resa nu, nattetid liksom de öfriga arterna,
till det egentliga hemlandet. Boet innehåller 4 ägg och utgöres af en med några
få grässtrån beklädd grop på en liten kulle. Jagten på halfbeckasinen erbjuder
knappt någon större svårighet, emedan han ligger mycket hårdt och äfven
jemförelsevis långsamt flyger sin väg. På senhösten, då han blifvit mycket fet, visar han sig
ofta så trög, att man kan framför hönshunden borttaga honom med handen eller
täcka honom ined nät. Som villebråd står han framför följande art.
. .
Äfven Horsgökeii har sitt egentliga hem i norra delarne af Europa och Asien,
och han häckar öfver allt, der stora träsk finnas, sannolikt redan i södra Europa och
må hända till och med i norra Afrika. I norra Tyskland, Holland, Danmark,
Skandinavien, Lifland, Finland och södra Sibirien är han på passande ställen
utomordentligt allmän. På sin vandring besöker han alla större och mindre träsk, myrar och
mossar, som ligga emellan hans sommar- och vinterherberge. Detta senare är må
hända ännu vidsträcktare än hans hemland, ty från södra Kina ända till Senegal
anträffas horsgöken såsom flyttfogel i alla länder, som ligga mellan 45 och 10° nordl.
bredd. Vid början af oktober uppträder han i Egypten eller i Indien i ofantligt
antal, slår sig ned vid alla kärr, träsk och öfversvämmade risfält, ja, till och med
vid strömmar med sandiga stränder och löper här omkring liksom en snäppa,
vandrar långs strömmarne så långt han kan i sydlig rigtning och besöker möjligen
Nilens källor lika regelbundet som Ganges’ mynningar. I trots af sitt uppträdande i
massa på ett och samma ställe, hor äfven horsgöken till de osällskapliga foglarne.
Den ena kan ligga tätt bredvid den andra, men bekymrar sig knappast om sin granne,
och med undantag af parningstiden rör sig hvar och en alltid efter eget behag. De
resa om nätterna, men äfven på vandringen drager hvar och en sin väg, oberoende
af den andra. - Horsgöken är företrädesvis i rörelse i skymningen, men dock mera
dagfogel än morkullan och dubbelbeckasinen. Sannolikt sofver han endast under
middagstimmarne och använder den öfriga tiden af dygnet att söka sig föda, om han
vet sig vara ostörd. Han går jemförelsevis bra, visserligen icke så snabbt som en
småsnäppa eller mellansnäppa, men likväl alltid hastigare än morkullan. Hans flygt
är mycket hastig, och han brukar börja den med att höja sig hastigt upp i luften,
stryker sedan med snabba vingslag långt bort, beskrifver en stor båge, återvänder
till ungefär samma ställe, hvarifrån han uppstigit, indrager plötsligt vingarne och
störtar sig i sned rigtning åter ned i träsket. Jag har ofta iakttagit, att han kan
simma förträffligt och ofta utan tvång utöfvar denna konst. Vid fara, särdeles då han
förföljes af en roffogel, söker han rädda sig genom att dyka. I sitt beteende skiljer
han sig i flera afseenden från morkullan och dubbelbeckasinen. Han är lika skygg
och rädd som den förra, men vida lifligare och rörligare än båda, tycker om att ofta
flyga omkring på ett sätt, som man skulle vilja beteckna såsom alldeles onödigt, och
visar sig först någorlunda trög, då han blifvit mycket fet. Makarne omfatta hvar
andra med mycken ömhet och älska högt sin afkomma; för öfrigt bekymra de sig
strängt taget icke om något annat djur, som icke är farligt för dem. I passande
träsk rufvar ett horsgökpar tätt bredvid ett annat. Redan långt före äggläggningen
taga de särdeles lifliga och egendomliga kärlekslekarne sin början. »Hannen», så
skildrar Naumann alldeles rigtigt, »svingar sig från sin plats i det grönskande kärret
merendels blixtsnabbt upp mot himmelen; vid klart väder stiger han först i sned
rigtning och derefter i en stor snäcklinie så högt upp i luften, att endast ett skarpt
öga ännu kan igenkänna honom för en fogel. På denna höjd flaxar han omkring i
Brehm, Foglarnes lif. 2:a uppl. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
