- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
595

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BECKASINER. 595

utan försvinner helt plötsligt, skyndar till tundran, börjar härstädes genast
rufnings-bestyret och drager åter söder ut så snart detta blifvit afslutadt. - Från de öfriga
beckasinerna skiljer sig dubbelbeckasinen i många afseenden. Han väljer sin
sommarvistelse icke i egentliga träsk, utan uteslutande på temligen torr mark, på tundran
mellan dvergbjörkarnas buskverk på mossiga ställen eller i starrgräset och anträffas
för den skull hos oss alltid blott på särskildt beskaffade ställen i kärren eller
mos-sarne, men må hända oftare på ängar med högt gräs. På den vidsträckta tundran
intager hvarje par ett stort område, och då rufningen börjat, anträffas endast ett par
på området, men aldrig sällskap. Till och med de flygfärdiga ungarne stanna endast
helt kort tid hos föräldrarne och gå sä fort som möjligt sin egen väg. Om man på
trakter, der tidtals många dubbelbeckasiner uppehålla sig, gifver akt på de af dem
utvalda ställena, ser man åtminstone på våren en mängd hvar andra mångfaldigt
korsande men temligen breda och tydligt upptrampade stigar mellan det täckande
gräsets strån och blad, hvilka stigar otvifvelaktigt härröra från dubbelbeckasinerna
och äfven för de sibiriska jägarne gälla såsom bestämdt tecken till deras närvaro.
Först i yttersta nödfall flyger dubbelbeckasinen upp från dessa stigar; han ligger
nemligen mycket fast och flyger under dagen endast upp, om han tvingas dertill,
men sänker sig snart åter efter en kort, rak, merendels lågt ned öfver jorden förande
flygt. Dubbelbeckasinen beskrifver aldrig den flygande horsgökens bekanta
zigzag-linier, och om han någon gång stiger upp till de högre luftlagren, utför han högst
två eller tre vida kretsar och sänker sig derefter åter ned till marken. Då han
flyger upp, höres ett egendomligt buller eller hvinande ljud, men hvilket aldrig
motsvarar bräkningen vid horsgökens flygt. Han är icke skygg, tvärt om merendels så
full af förtroende, att han först genom upprepade förföljelser beqvämar sig till någon
försigtighet. Framför hunden står han, ända till dess han flyger upp, med indragen
hals och rakt utsträckt näbb, orörlig såsom en bildstod, men icke i lutande ställning
såsom hans anförvandter. - Såsom Collett beskrifvit och jag sjelf erfarit af
sibiriska jägare, höjer sig dubbelbeckasinen aldrig under sin lektid till de högre luftlagren,
utan leker på marken. Der han är allmän, församla sig vid aftonskymningens
inbrott 8 till 10, ofta flera, oftare färre hannar på bestämda platser, hvilka igenkännas
derpå, att gräset är alldeles nedtrampadt, för att ibland leka till tidigt på morgonen.
Med uppblåsta fjädrar, sänkta vingar och något höjd samt utbredd stjert springa de
och brösta sig framför honorna och låta derunder höra egendomliga, liksom hviskande
ljud samt dessemellan ett sällsamt smackande läte, som sannolikt uppstår genom
näbbens hastiga sammanslående. Nu sträcka de upp hufvud och näbb, utbreda och
slå i hop stjerten såsom en solfjäder samt visa genom hela sitt uppträdande, att de
befinna sig i ett hänryckningstillstånd. Träffar en hanne en annan, så börjas mellan
båda ett slagsmål, som utkämpas mera med vingarne än ined näbben, men aldrig
varar länge. Under klara, ljusa nätter leka de som ifrigast, deremot mindre ihållande
vid regnväder; kring midnatt gå de ut för att söka sin föda. -. Liksom på tundran
skrider honan äfven hos oss först sent på året, tidigast i slutet af maj eller början
af juni, till bobyggnadeu. Boet skiljer sig icke från horsgökens, och äfven de fyra
äggen likna dennes. Honan rufvar omkring aderton dagar med stor hängifvenhet,
sitter ovanligt hårdt på äggen, försöker dölja sig genom att huka sig ned, betäcker
väl äfven ryggen med afplockad mossa, såsom God m ann iakttog, och flyger först
bort, då fredstöraren kominer i boets omedelbara närhet. Ungarnes ungdomslif
förflyter på samma sätt som horsgökungarues, de synas dock tidigare blifva sjelfständiga
och lemna sina föräldrar. - Samma fiender, som förfölja horsgöken, hota äfven dubbel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0615.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free