- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
601

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖTYLTLÖPAHE. SKÄRFLÄCKOR. 601

Familjen Styltlöparelika (Hitnantopodida). I alla länder kring
Medelhafvet, särdeles talrikt i norra Afrika, äfvensom i södra Asien lefver den
märkvärdigaste af alla Snäppvadare, nemligen Styltlöparen (Himantopus melanopterus),
representant för ett eget artfattigt slägte, som tillhör denna familj, hvars
medlemmar utmärkas af den långa, svaga näbben och de oproportionerligt höga benen. En
annan skilnad mot föregående familj ligger i färgen, som här är nästan uteslutande
svart och hvit, aldrig småfläckig. Styltlöparen har en kroppslängd af 35 till 38 cm.
(benen oberäknade). Ryggen är grönglänsande svart, vingarne svarta, alla öfriga
delar af fjäderbeklädnaden äro glänsande hvita, utom i vårdrägten, då äfven bakre
delen af hufvud och hals äro svarta. - I sällskaplighet tyckes Styltlöparen
öfverträffa alla andra Snäppvadare. Endast under parningstiden ser man honom parvis,
under loppet elf hela det öfriga året lefver han alltid i sällskap af minst G till 12
stycken och om vintern samlar han sig i talrika skaror.

Skärfläckor (Becurvirostra) hafva näbben lång, smal, svag, afplattad och
derför betydligt mera bred än hög, i spetsen i hög grad förtunnad och antingen helt
enkelt krökt uppåt eller strax bakom spetsen åter böjd nedåt, allt igenom hård och
glatt, med skarpa, skärande kanter, i det inre i högsta grad platt, så när som på
två parallela lister i hvardera half van, af hvilka de undre passa i de öfre och mellan
hvilka tungan ligger. Benen äro mycket långa men jemförelsevis starka, nakna högt
upp på skenbenet. Fötterna hafva fyra tår och äro mellan framtårna utrustade med
halfva simhudar.

Skärfläckan (Becurvirostra avocetta, fig. 225) är en enkelt men på ett
tilltalande sätt tecknad fogel. Öfre delen af hufvudet, nacken och bakre halsen,
skuldrorna och största delen af vingarne äro svarta, två stora fält på vingarne, bildade
af de kortare skulderfjädrarna, de bakre armpennorna, handpennornas täckfjädrar
och den öfriga fjäderbeklädnaden äro hvita. Längden utgör 43 till 47 cm. - Man
har anträffat skärfläckan från mellersta Europa nästan öfver allt i gamla verlden.
Hon bebor kusterna af Nordsjön och Östersjön äfvensom Ungerns och mellersta Asiens
saltsjöar och genomvandrar härifrån å ena sidan södra Europa och Afrika till
Godahoppsudden, å andra sidan södra Kina och Indien. Der hon förekommer, uppträder
hon merendels i betydligt antal. Hon är en äkta sjöfogel, ty hon lemnar sällan
hafvets kuster, och händer detta verkligen någon gång frivilligt, sker det endast för
att uppsöka salta sjöar eller sjöar med åtminstone en blandning af salt och sött
vatten. I det inre landet tillhör hon sällsyntheterna. Låga hafskuster eller
sjöstränder med gytjig botten bilda hennes vistelseort, och häraf förklaras, att hon pä
vissa trakter är allmänt bekant, medan hon på några kilometers afstånd redan är en
främmande företeelse. Då hon. går lugnt eller står stilla, håller hon kroppen
merendels vågrätt och den smala halsen S-formigt indragen. Hennes gång är lätt och
jemförelsevis rask, ehuru hon sällan tillryggalägger längre sträckor på en gång;
hennes flygt är visserligen icke så snabb som snäppornas, men alltid tillräckligt hastig
och så egendomlig, att man kan igenkänna fogeln på hvarje afstånd, emedan
vingarnes slag, den indragna halsen och de långa, rakt utsträckta benen äro
betecknande. I enlighet med den mycket utbildade simhuden på fötterna rör hon sig äfven
på djupare vatten, simmar lätt och skickligt, ofta utan särskild anledning. -
Vanligen ser man skärfläckan stå eller långsamt gå omkring i vattnet och derunder
ständigt nickande och med sidorörelser af hufvudet söka sin föda; icke sällan rotar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free