- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
610

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

610 BROCKFOGELVADARE.

som tryckt sig. De lågo alla tre omedelbart framför mig med halsen sträckt utefter
marken och hvar och en till någon del dold bakom en liten sten, med de små klara
ögonen öppna, men utan att med någon rörelse förråda tecken till lif. Jag tog upp
ungarne, som utan motstånd läto gripa sig, och visade dem för modern. Då
upphörde hon ögonblickligen med sin förställning, kom tätt intill mig, så nära, att jag
verkligen kunnat taga henne, reste fjädrarna, darrade med vingarne och begagnade
sig af alla henne till buds stående åtbörder for att beveka mitt hjerta. Ur mina
händer sprungo de små ungarne ned på marken: ett obeskrifligt lockrop från modern
och de voro hos henne. Liksom i öfvermått af lycka att åter hafva sina ungar hos
sig, satte sig honan ned framför mig, tog liksom en. höna under sina vingar de små,
som behändigt krupit under hennes fjädrar, och stannade flera minuter på samma
ställe, må hända emedan hon trodde sig hafva funnit ett nytt medel att skydda de
kära små. - På sin vandring delar fjellpiparen alla de faror som hota andra
medlemmar af denna fogelfamilj och dödas vida oftare än dessa på grund af sin
harmlösa förtrolighet. Såsom villebråd är fjellpiparen bland det finaste af allt fogelvildt
och Öfverträffar till och med snäpporna.

Pipare (Ch ar a dr in s) hafva mellanfötternas hudbetäckning nätlikt delad i
mindre fjäll och näbben framför näsborrarne starkare uppsväld än hos föregående.

De äkta Fi par ne (underslägtefc Charadrius) igenkännas genom ryggsidans
svarta eller svartgrå grundfärg, som är tätt fläckig af gult eller hvitt i fjäderkanterna.
- Såsom på visst sätt en föreningslänk mellan vipor och pipare gäller den gråhvit
-fläckiga Kustpiparen (Charadrius squatarola) med en afstympad, kloförsedd
tum-vårta och en längd af 30 cm., hvaraf stjerten upptager 9 cm. - I likhet med
följande art eller Ijungspolen bebor kustpiparen tundran, dock endast dess nordligaste
del och såsom det synes endast hafvets kustområde, må hända med undantag af
Island, Spetsbergen och Novaja Semlja, hvarest han ännu icke blifvit iakttagen.
Härifrån genomvandrar han alla vintrar nästan hela jorden; endast i Amerikas sydligaste
länder och på Nya Zeeland har man ännu icke funnit honom. Tyskland
genomvandrar han i september, oktober och november eller på hem vandringen från mars
till juni; vintern tillbringar han delvis redan kring Medelhafsbäckenet, till en del
äfven i alla öfriga länder, som ligga inom hans utbredningsområde; endast den korta
sommaren från juni till början af september vistas han i sitt hemland; mot slutet af
juni börjar han rufva; kring midten af augusti, senast i början af september äro
ungarne flygfärdiga och några dagar senare äro de resfärdiga. Sådant är i korthet
fogelns lefnadssätt.

Ljuiigspoieii (Charadrius pluvialis, fig. 228, b) är märkbart mindre än
föregående och skiljes lätt från honom genom sina fötter, som hafva endast tre tår; for
öfrigt är han till färg och teckning särdeles lik sin anförvandt, blott med den skilnad,
att på öfra sidan är guldgröngult förherskande, emedan alla fjädrarna här visa på detta
sätt färgade kanter. Denna guldgröna färg är äfven tydlig nog i vinterdrägten för
att förekomma hvarje förvexling. Längden är 26 till 28 cm., hvaraf stjerten
upptager 8 cm. - Äfven Ijungspolen är en karaktersfogel för tundran och tillhör denna
på samma sätt som ökenlöpare och sandhöns tillhöra öknen. Då man vandrar öfver
dessa moras, som sträcka sig öfver jordens hela nordliga del, hör man från alla
sidor denna fogels svårmodiga, nästan klagande läte, ser honom par vid par i små
flockar, i familjer, i talrika skaror, allt efter tiden på sommaren, möter honörn öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free