Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAGTRAPPAR. TRANOR. 621
hvaraf stjerten upptager 13 cm. Honan är ännu mindre. Dvergtrappen visar sig
på sin höjd under vår- och i synnerhet höstvandringen i Tyskland och är mycket
sällsynt hos oss, men har blifvit skjuten ända upp i Helsingland. Såsom
medelpunkten för hans utbredningsområde måste man betrakta de ryska och sibiriska
stepperna, på hvilka han, särdeles under vandringstiden, uppträder i massa.
Till de europeiska och till och med svenska foglarne räknas äfven
Kragtrappar-nes slägte (Chlamydotis), hvilket skiljer sig från föregående genom en något
förlängd näbb, tydlig fjäderhufva på hufvudet och fladdrande halskrage. Af detta slägte
har ett exemplar blifvit skjutet på Öland, dock ovisst om det varit en af kirgisernes
Passgångartrapp (Chlamydotis Macqueenii) eller en af arabernes Hubara
(Chlamydotis Hitbara).
# *
Familjen Tranelika (Gruidae) kännetecknas genom dithörande foglars långa
ben och hals, men jemförelsevis korta tår, af hvilka innertån, liksom förhållandet är
hos roffoglarne, har den starkaste och mest krökta klon. Baktån är kort,
jemförelsevis högtsittande. Vingen är stor, med bred, rundad spets. Stjerten är af
medelstorlek. Högst anmärkningsvärdt är loppet af luftröret, som hos båda könen har
en liknande men dock icke alldeles öfverensstämmande bildning, löpande i åtskilliga
bugter uti ihåligheter i bröstbenet, innan det inträder i brösthålan tör att der
fördela sig i lungorna. Att tranornas starka stämma står i förbindelse med denna
byggnad, kan icke betviflas. - Tranorna, af hvilka man känner sexton arter, äro
verldsborgare, men hufvudsakligen hemma i den tempererade zonen. Hvarje verldsdel
hyser sina egna arter, men Asien de flesta.
Tranan (Grus cinerea, fig. 232, c) är på en gång typ för familjen och för
ett eget underslägte (Grus), hvars kännetecken utgöras af den raka näbben, som är
längre eller åtminstone ej kortare än öfriga delen af hufvudet, vid roten hopknipen
och med näsborrarne rundt om omgifna af mjuk hudhinna. Hjessan ar låg, pannan
nedtryckt, vingarne äro i midten särdeles smala, beroende derpå att de främre
armpennorna äro synnerligen korta. De bakre armpennorna deremot, liksom
armtäckfjädrarna, äro långa och slaka, de senare nedhängande. Hufvudet är endast delvis
naket. Till färgen är tranan askgrå, svart på struptrakten och hjessans främre del,
hvitaktig på halsens sidor; vingpennorna äro svarta. Ögat är brunrödt, näbben vid
roten rödaktig, i spetsen svartgrön, foten svartaktig. Längden utgör omkring 120
eller med fötternas längd inberäknad 140 cm., hvaraf stjerten upptager 21 cm. -
Tranan bebor en bred gördel af gamla verlden från östra delen af mellersta Sibirien
till Skandinavien och från den lågläuda tundran till bredden af mellersta Europa;
härifrån utvandrar tranan genom Kina till Siam och Indien eller mellersta och vestra
Afrika.
En eller annan gång besökes äfven Skandinavien af den i de mellanasiatiska
stepperna inhemska, till södra Indien, mellersta och södra Afrika vandrande, särdeles
vackra Jungfru trå na n (Grus [Antliropoides] virgo, fig. 232, a), som från den nyss
beskrifna arten, skiljer sig genom en kortare och trindare näbb, ett helt och hållet
fjäderbeväxt, baktill med två långa fjädertofsar prydt hufvud, förlängda fjädrar på
halsens undre del och icke upprispade och krusiga, utan endast förlängda, men långt
öfver de öfriga skjutande öfra vingtäckfjädrar, hvarför hon äfven räknas till ett eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
