Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRA.NOK.
623
underslägte (Anthropoides). Fjäderdrägten, som utmärker sig genom sin finhet, är
ljust blygrå, framsidan af halsen med dess nedhängande fjädersmycke djupt svart,
den tofslika hufvudprydnaden rent hvit, vingarne gråsvarta. Ögat är högkarminrödt,
näbben vid roten smutsigt grön, mot spetsen hornfärgad och i sjelfva spetsen
blekröd, foten svart. Den unga fogeln saknar de prydliga fjädrarna på hufvudet och
undre delen af halsen. Längden utgör 85 cm., hvaraf stjerten upptager 16 cm.
Vår vanliga trana, till hvars lefnadsbeskrifning jag inskränker mig, uppträder
i Sudan skarvis i oktober och slår sig ned på de större sandbankarne, hvilka nå upp
öfver strömmarnes vattenyta. I Indien inträffar hon samtidigt i betydligt antal och
bebor då liknande platser. I Tyskland ser man henne i början af oktober och slutet
af mars, regelbundet i talrika sällskap, som flyga högt upp i luften, strängt iakttaga
en kilformig ordning och endast stundom kretsande upplösa sig i oordnade hopar,
må hända äfven här och der sänka sig till marken för att söka föda, men
ingenstädes uppehålla sig länge, utan fortsätta sin väg. Dessa skaror följa årligen en viss
rigtning, framför allt foglarnes vanliga stråkvägar, och låta endast af ovanliga
företeelser förmå sig att afvika från dem. Sålunda iakttog min fader, att eii skara
tranor lockades till stället af den brinnande byn Ernstroda i Thuringen och länge
kretsade öfver lågorna, med sitt högljudda skrik öfverröstade arbetarnes rop, de
brand-skadades klagan, kreaturens vrålande, eldens prasslande och byggnadernas brak samt
på den då varande gossen gjorde ett intryck, som qvarstod ännu hos gubben i dess
fulla friskhet. Fore höstflyttningen samla de sig i likhet med storkarne på bestämda
ställen, från hvilka de en dag uppflyga med stort skrik, och derefter flyga de utan
hvila dag och natt mot vinterkvarteren. Så länge de vistas i främmande land, hålla
de sig alltid till sainmans i talrika massor och upptaga bland sig äfven beslägtade
arter. Till sammans med dem flyga de hvarje morgon ut på fälten för att söka sin
föda, återvända under förmiddagstimmarne och stanna nu dag och natt på öarna,
stundom roande sig med åtskilliga lekar och ständigt ordnande och putsande sina
fjädrar, alldenstund ruggningen, som nu pågår, gör en dylik omsorg nödvändig. I
skaror bryta de äfven upp, och i hvar andras sällskap återkomma de hem, men här
upplösas skarorna snart i små flockar och dessa åter i par; hvarje par slår sig ned
på en för häckningen lämplig ort, som till sin beskaffenhet betydligt skiljer sig från
vinterherberget. I Indien eller Sudan är tranan strandfogel, i norra Europa eller
Asien är hon helt och hållet träskfogel. Här bebor hon slättbygdens eller tundrans
stora träsk eller moras och utväljer i dem de ställen, som äro beväxta med lågt
starrgräs samt under alla omständigheter tillåta henne en vidsträckt utsigt. Dessa ställen
blifva hennes häckningsområde, från hvilket hon flyger ut på fälten, som äfven under
sommaren måste lemna henne sin tribut. Kärr, träsk och moras, i hvilka växer
mycket buskverk eller hög vass, tycker hon icke om, så vida icke deras storlek
försvårar tillträdet för menniskan och lemnar nödig säkerhet. - Hvarje tranans rörelse
är vacker, hvarje yttring af hennes högre gåfvor fängslar. Den stora, välbyggda,
rörliga, skarpsinniga och förståndiga fogeln är väl medveten om sina utmärkta
för-mögenheter och uttrycker detta genom sitt beteende, så ©likartadt detta än må vara.
Med lätta, prydliga men dock afmätta steg och vanligen lugn och värdig hållning,
endast i nödfall skyndsamt springande, framgår tranan sin väg, utan möda höjer hon
sig med ett eller två språng från marken, svingar sig derefter med några få, långa
slag af de kraftfulla vingarne upp till den nödiga höjden och flyger sedan med hals
och ben rakt utsträckta och utan att visa brådska, stadigt men snabbt och ilande
oaflåtligt mot ett bestämdt mål. Men samma fogel roar sig äfven, då sådant faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
