- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
625

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRONTRAXOR. TRUMPETFOGLAR. 6*25

Krontranorna (Geranarchus) hafva likaledes en rak näbb, som dock allt ifrån
roten är konisk och kortare än Öfriga delen af hufvudet, med näsborrarne blott
bak-iill omgifna af mjuk hudhinna. Hjessan är högre och vingarne bredare än hos de
egentliga tranorna, hvarjemte de bakre armpennorna äro styfva, ej hängande och
icke heller längre bakåt skjutande än till den hoplagda vingens spets. Ue rika
fjädrarna, som på främre delen af hjessan bilda en sammetsartad buske, förvandlas på
bakhufvudet till borstlika, från roten skrufformigt vridna, uppåt sig strålformigt
utbredande, borstartade bildningar, förlängas på halsen och främre delen af bröstet,
upprispas på viugtäckfjädrama och lemna de med tjocka valkar beklädda kinderna
äfvensom strupen nakna. - Påfogeltranan (GeranarcJms pavonina, fig. 232, b,
sid. 622) är svart med kronan blandadt guldgul och svart, vingtäckfjädrarna äro rent
hvita, öfverarmens pennor rostbruna, de sista guldgula. Längden utgör 99 cm., hvaraf
stjerten upptager 22 cm. - De gamle kallade påfogeltranan balearisk fogel eller
trana, och af denna orsak trodde nyare tiders naturforskare sig kunna antaga, att
hon anträffades på de Baleariska öarna, och några, t. ex. Degland, angifva äfven
Sicilien och särskildt ön Lampedosa såsom fyndorter. Jag betviflar likväl rigtigheten
af denna sista uppgift, ehuru jag väl vet, att den samvetsgranne Tristram en gång
iakttagit två påfogeltranor i norra Sahara. Fogelns hemland är mellersta Afrika,
ungefär från 16° nordlig bredd åt södern. Under regntiden anträffas han parvis,
men eljest i sällskap, som stundom räkna mer än etthundra stycken. Dessa flockar
sälla sig väl äfven till de i Sudan öfvervintrande gråa tranan och jungfrutranan,
men träda aldrig i närmare förbindelse med dem, och tyckas visserligen tålas men
icke gerna ses af deras s. k. fränder. – Högst sällsamma äro de danslika rörelser,
som denna trana visar vid hvarje sinnesaffekt. Påfogeltranor, som stå på en
sandbank, börja dansa, så ofta en ovanlig företeelse sysselsätter dem, så snart någon
stöter till den stora hopen o. s. v. Dansaren hoppar upp, ej sällan en meter högt öfver
marken, utbreder dervid vingarne något och nedsätter fötterna dansande, men icke
alltid båda på samma gång, utan stundom den ena foten fore den andra. Om båda
könen dansa, vet jag icke, men tror mig kunna antaga, att endast hannen roar sig
på detta sätt. Deras föda består nästan uteslutande af frön och under det säden
mognar endast af clurrah. Vid Blå Nilen erfor jag, att påfogeltranorna endast i
skogen tillbringa natten, och denna iakttagelse, som jag senare å nyo gjort, kom
mig att tro, att de bygga bo i träden och icke på marken. - Redan sedan lång tid
till baka tämjes den vackra och utmärkta fogeln af vestafrikanerne och föres derför
äfven ofta till Europa, hvarest han i zoologiska trädgårdar väcker synnerlig
uppmärksamhet, emedan han vanligen börjar dansa, så snart han hör musik.

Trumpetfoglarne (Psopliia) utgöra liksom en föreningslänk mellan
seriema-foglar, tranor och sumphöns. Deras hals är af medellängd, näbben kort med böjd
rygg och nedböjd spets, från sidorna något sammantryckt, foten hög med långa
skenben och korta tår, väpnade med böjda, skarpa, tillspetsade klor; den yttre tån är
medelst en kort hud förbunden med mellantån; vingen är kort och hvälfd, stjerten
kort med svaga fjädrar, fjädrarna för öfrigt mycket stora, på hufvud och hals
sammetslika, på undersidan duniga.

Hos A g amin (Psophia crepitans, fig. 233) äro hufvud, hals, främre delen af
ryggen, vingarne, bakre delen af bröstet, buken och undergumpen svarta; axelfjädrarna
äro hos unga foglar oljebruna, hos äldre bly- eller silfvergrå; undre delen af halsen

Brehm, Foglarnes lif. 2:a uppl. 40

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0645.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free