Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNARRAR. KÄRRHÖNS. 631
ligt smala kroppen är det honom möjligt att äfven der lian icke har några gångar
hastigt springa omkring i tätt gräs och tät säd. Han flyger med hastighet rakt
fram, med slappt nedhängande ben och lågt- öfver marken, men endast korta sträckor,
och kan endast med svårighet förmås att flyga upp.» För hunden håller han ofta
ut så länge, att det icke sällan lyckas den förstnämnde att uppsnappa honom, då
han flyger upp, och då han omsider verkligen lyfter sig, flaxar han snarare än han
flyger, liksom en ung fogel som för första gången försöker sina vingar, samt sänker
sig så snart som möjligt åter till marken. Så prydlig och fridsam han än ser ut, så
ovänligt beter han sig mot andra af sin art eller mot svagare djur. Äfven han
tillhör roffoglarne och är sannolikt en af de argaste boplundrare som finnas. Redan
Naumann iakttog hos fångna kornknarrar elakhet och hersklystnad och erfor äfven,
att de hackade eller, till och med ihjelbeto små sångare och finkar och derefter
förtärde hjernan; han fann till och med råttor, som de dödat vid sin matskål. Om
man frånser sådana öfvergrepp, passar kornknarreii ganska väl för fångenskap, ty
han är en af de lustigaste och mest roande foglar man kan ega. - Paret börjar
bygga bo, då gräset uppnått en betydlig höjd, under många år således icke före
slutet af juni. Det väljer till boplats ett torrt ställe midt i sitt område och bekläder
härstädes en uppkrafsad fördjupning utan vidare konst med gräshalm, gräsblad, mossa
och fina rötter. Aggens antal vexlar i de flesta fall mellan 7 och 9, men kan äfven
stiga till 12. Honan rufvar tre veckors tid med sådan ifver, att hon stundom låter
med handen taga sig från boet och icke ens flyr för lien, utan ofta faller ett offer
för sin trogna omsorg. De svartulliga ungarne springa snart sin väg, sammanhållas
af modern, besvara pipande hennes lock, samla sig ofta under hennes vingar, skingra
sig, då de öfverraskas, åt alla håll, kila som möss öfver marken och hafva i ett nu
så skickligt dolt sig, att det faller sig rätt svårt att finna dem. Då de blifva något
mera utväxta, söka de rädda sig springande, och visa då lika mycken skicklighet i
att löpa som förut i att gömma sig. - Hos oss dödas kornknarreii endast
tillfälligtvis. I Spanien och Grekland skjutes han oftare och föres till torgs, emedan man
räknar hans kött till det smakligaste villebrådet.
Karrhönsslagtet (Ph al ar i di u m) skiljer sig från föregående slägten
hufvudsakligen genom en lägre, smalare näbb och fötter med längre tår, i hvilka mellanfoten
är kortare än mellan tån med klo. Kroppsfärgen är mörkare än hos kornknarrarne,
på ryggsidan gråbrunaktig, fläckig af böjda streck och hvita punkter. - Af de tre
europeiska arterna är Kärrhön a n (Phalaridium poraana) den största, med en längd
af 21 till 23 cm., hvaraf stjerten upptager 6 cm. Hals och f rambröst äro
skifterblå-grå med hvita stänk, fjädrarna på öfre delen af hufvudet och nacken, på manteln
och skuldrorna olivbruna med breda svarta spolfläckar och tecknade med hvita,
kantiga, halfmånformiga, ofta svartkantade eller af svart omgärdade fläckar, småstreck
och stänk; bakre delen af ryggen och öfvergumpen äro svarta med oljebruna fläckar
och sparsamma hvita stänk, fjädrarna i ljumsken äro prydda med breda olivbruna
tvärband; bröstets och bukens midt äro hvita, gumpen och undra stjerttäckfjädrarna mörkt
. .
rostgula. Ögat är mörkt rödbrunt, näbben vid roten orangeröd, för öfrigt citrongul
mot den smutsigt gulaktiga spetsen; foten är gulaktigt grön. Den något mindre
honan har en mattare färg än hannen. Höstdrägten skiljer sig från vårdrägten
derigenom, att det olivbruna är mera förherskande och de hvita, clropptbrmiga fläckarne
mindre vackra; ungdomsdrägten utmärker sig genom starkare, hvita stänk, nngarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
