- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
633

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SULTANHÖS S. 633

mygg, små gräshoppor äfvensom spindlar och snäckor. Endast tillfälligtvis tyckes hon
jemte dem äfven svälja späda växtdelar; frön äter hon endast i nödfall. Fångna
kärrhöns, som varit i min ego och i alla afseenden voro särdeles tilldragande, vande sig
snart vid en rikligen med myrpuppor och mjölmask kryddad biandföda. Mot slutet
af maj eller i början af juni skrider lilla kärrhönan till fortplantning. Sitt bo bygger
hon i en tät al- eller pilbuske eller på en starrtufva i sjelfva vattnet eller dess
omedelbara närhet, helst rundt om kringfluten, sammanböjer några starrgräs öfver hvar
andra eller använder en passande buskgren och upprättar på detta osäkra underlag
sitt af upprispade, torra vassblad bestående, sorgfälligt sammanflätade, skålformiga
bo, i hvilket hon lägger 8 till 10 ägg. Ungarnes svartulliga dunbeklädnad öfvergår
inom tre veckor i ungdomsdrägten, och dermed är den tidpunkt inne, då de lemna
sin moder.

Den tredje gruppen inom familjen innefattar de slägten, som hafva tår och
klor ungefär lika med dem hos näst föregående, men hvilkas näbbrygg hos de
full-växta utbreder sig upp öfver pannan i form af en bred, hård pannplåt.

Till denna grupp räknas först Sultanhönsen (Porphyrio), representanter för
en egen underfamilj (Porphyrionince), hvilkas i Europa lefvande medlemmar af
romare och greker fordom underhöllos i templens närhet och liksom stäldes under
gudarnes skydd. De arter, som tillhöra detta slägte, äro merendels medelstora, kraftigt
byggda foglar med blå kroppsfärg, stark, hård, tjock, mycket hög näbb, nästan af
samma längd som öfriga delen af hufvudet, med utbredd pannplåt, långa, starka
fötter med stora, helt och hållet åtskilda tår, af hvilka baktån är väpnad med en
klo, som är lika lång sorn mellantåns. - Purpur hönan (Porpliyrio hyacinthimis,
fig. 235) är i ansigtet och på främre halsen vackert turkosblå, på bakhufvudet, i
nacken, på underlifvet och låren mörkt indigoblå, på undra bröstet, ryggen,
vingarnes täckfjädrar och flygpennor lika men lifligare färgad, i gumptrakten hvit. Ögat
är blekröd t, en smal ring omkring det samma gul, näbben jemte pannplåt en lifligt
röd, foten rödgul. Unga foglar äro ofvan gråblå och inunder hvitskäckiga.
Längden utgör 47 cm., hvaraf stjerten upptager 10 cm. - Purpurhönan lefver i sumpiga
och vattenrika trakter i Italien, Spanien, Portugal ofeh södra Ryssland, nordvestra
Afrika och Palestina, men förirrar sig icke sällan till norra Italien och södra
Franklike och har äfven flera gånger träffats i Storbritannien. Hon tillbringar stränga
vintrar i södra Spanien och nordvestra Afrika; vid mild väderlek stannar hon år in
och år ut inom sitt häckningsområde. Hon bebor företrädesvis träsk, i hvilkas
närhet finnas sädesfält, men ofta äfven sjelfva risfälten, hvilka ju ständigt hållas
öfversvämmade och derför äro verkliga träsk. - Tidtals förtär purpurhönan endast
växtämnen, såsom uppspirande säd eller gräs i allmänhet, blad och flera slags frön,
företrädesvis ris, men under häckningstiden smyger hon beständigt omkring i träsket,
uppsöker bon, som hon plundrar, och nöjer sig ingalunda med svagare foglars
afkomma, utan röfvar äfven de störres ägg samt blir härigenom mycket skadlig. I
alla träsk, som bebos af purpurhöns, anträffar man vid efterforskning massor af
sönderbrutna äggskal, och på fångna sultan höns iakttager man mycket ofta allt slags
rof-lystnad. I likhet med roffoglarne lura de på sparfvar, som vilja snatta ur deras
matskål, och liksom katten lura de framför mössens hål. Ett enda hugg af den
starka näbben förslår för att göra slut på offrets lif; derefter gripes detta med ena
foten, fasthålles och sönderslites, och bitarne föras med foten till munnen. Fisk för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free