- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
649

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SPORRGASS. GÄSS.

649

ett inskränkt område. Under mars och juli månader håller hon sig så dold som
möjligt på sumpiga ställen, emedan hon under denna tid ruggar och icke kan flyga;
något senare upplösa sig sällskapen i par, hvilka vid regntidens början infinna sig
på häckningsplatserna, der honorna lägga 3 till 6 ägg i ett stort, icke sällan flytande
bo, som består af säf, rör, vass o. s. v. Sporrgåsen springer bättre än någon annan
mig bekant art af underfamiljen, for sig mycket upprätt och påminner, då hon går,
något litet om en stork eller vadare i allmänhet. I simning skiljer hon sig icke från
de vanliga gässen. Med afseende på födan skilja sig sporrgässen så till vida från
andra gäss, att de mycket gerna äta fisk eller djuriska ämnen i allmänhet och
liksom änderna med längtan vänta på denna föda, då de en gång blifvit vana vid den
samma. Från vestra Afrika föras hvarje år sporrgäss lefvande till Europa. I
Londons zoologiska trädgård håller man dem regelbundet sedan mera än trettio år till

Fig. 240. Grågås (Anser cinereusj.

baka. De hafva dock ännu icke blifvit hemmastadda i Europa och, så vidt jag vet,
icke heller någonstädes fortplantat sig i fångenskap.

Gäss. De egentliga gässen (Anser) hafva en särdeles tjock näbb med nästan
rak ryggkant och ungefär af hufvudets halfva längd. Näsborrarne äro belägna
ungefär i midten af näbbens längd. Lamellerna äro nästan kägelformiga. Kroppen är
till största delen tecknad med grått och hvitt, den ena eller andra färgen mest
öfvervägande; hufvud och hals hafva grått till grundfärg hos alla de arter, som för oss
hafva största intresse.

Grågåsen (Anser cinereus, fig. 240), stamformen för vår tamgås, skiljer sig
från våra öfriga vildgäss derigenom, att de yttersta stjertpennorna äro rent hvita.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0669.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free