Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652 ANDFOGLAK.
sådden för att afbeta den uppstickande säden. - Vildgåsens begåfning står
åtminstone lika högt som grågåsens. Äfven hennes genomträngande, vidt omkring
ljudande stämma liknar grågåsens eller tamgåsens. Förståndig och förtänksam är
vildgåsen i lika hög grad som hennes fränder; hennes minne är beundransvärdt och
hennes försigtighet lika stor som hennes misstroende. Äfven hon vänjer sig vid
fångenskapen och sin vårdare samt visar med tiden en innerlig tillgifvenhet för
honörn, låter kalla på sig, beröra och stryka sig, men förlorar aldrig helt och hållet
sin misstänksamhet och glömmer under åratal icke en henne tillfogad oförrätt. -
Om hennes fortplantning i fritt tillstånd saknas ännu några närmare iakttagelser.
Boet, som liknar andra vilda gåsarters, står i träsken på säftufvor och andra
upphöjningar och innehåller under andra hälften af juni 7 till 10 ägg. Om hennes
fiender, jagten på henne och den nytta hon gör gäller det samma som redan blifvit
anmärkt vid vår skildring af grågåsen.
De två öfriga arter, som äro att räkna till Skandinaviens fauna, hafva liksom
de båda närmast föregående arterna de yttersta stjertpennorna vid basen och på
spolen gråa; men hufvud och hals äro ungefär af samma gråa färg, och näbbnageln är,
liksom på grågåsen, vanligen hvit, ehuru yngre exemplar stundom hafva den
svartaktig. Bläsgåsen (Anser erytliropus), som fått sitt svenska namn från de hvita
småfjäderfälten vid näbbroten, hvilka på henne i regeln äro mest utvecklade,
utmärker sig derigenom, att näbbens längd är åtminstone 3/4 a^ mellanfotens längd, medan
Fjellgåsen (Anser mimdus) har näbblängden högst 2/3 af mellanfotens längd.
Den förstnämnda är ock större än den senare, ty bläsgåsen får en kroppslängd af
omkring 70 cm., medan fjellgåsen mäter omkring 60 cm. Dessa båda, mera genom
sin storlek än genom sin färg från hvar andra skilda gåsarters hemvist kan ännu
icke med säkerhet bestämmas. Man har funnit dem på alla tundror rundt omkring
nordpolen. I Tyskland visa sig båda arterna, men endast bläsgåsen med någon
regelbundenhet, på sin färd söder ut i oktober, sälla sig till vildgässen, men utan att
blanda sig med dem, och besöka samma platser som dessa. Alldenstund
hufvudmassan, såsom det tyckes, följer kusterna, iakttager, fångar och dödar inan båda
arterna i Holland vida oftare än i Tyskland, och likaså förekomma de mycket oftare
i södra Skandinavien, Danmark, Storbritannien, Belgien och Frankrike än i
Tyskland. De från norra Europa kommande bläsgässen resa till Egypten, de som äro
födda i norra Asien begifva sig till södra Persien och Indien. I mars och april
återvända alla hem. Till sitt lefnadssätt och beteende skilja sig bläsgässen föga från
sina beskrifna fränder och allra minst från vildgässen. De gå, simma och flyga
liksom dessa, men hafva ett helt och hållet olika läte. I likhet med alla sina fränder
fångas bläsgässen vid nedra Ob af ostjakerne företrädesvis i stora nät, hvilka
uppställas i breda, i flodöarnas pilskog gjorda uthuggningar, och jagas i Egypten
framför allt af resande engelsmän, hvilka för sina »Niljagter» medföra ofantliga gevär,
verkliga muskedundrar, och med små kulor skjuta på de på sandbankarne sittande
gässen.
Bland Amerikas egentliga gäss vilja vi anföra S v ang ås en (Anser canadensis)j
hvilken någon gång lär hafva förirrat sig till Europa. Hennes näbbform är den
samnia som hos föregående arter, men hennes brokiga fjäderdrägt närmar henne till
följande slägte, hvarför hon ock blifvit anförd under ett eget slägte
(LeucoblepJia-ron). Hufvud och bakre delen af halsen äro svarta, kindtrakten, hals och strupe
hvita eller gråhvita, de öfre delarne brunaktigt grå, på fjäderkanterna ljusare, bröst
och öfre delen af halsen askgrå, de undre delarne för öfrigt rent hvita, hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
