Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656 ANDFOGLAR.
fjädrarna äro svartgröna, några af de på sidorna förlängda, smala stjerttäckfjädrarna
rödaktigt orangefärgade, undra stjerttäckfjädrarna bruna, haka och strupe, ett band
kring öfre delen af halsen, bröstets midt och buken hvita; sidorna äro på gulaktigt
grå botten fint och prydligt tecknade med svarta våglinier, men några längre
fjädrar äro svarta med breda, hvita kanter. Längden utgör 45 cm., hvaraf stjerten
upptager 10 cm. Den något mindre honan har ingen tofs på hufvudet, ehuru fjädrarna
härstädes äro något förlängda; hennes drägt har en mindre liflig färg. - Brudgåsen
lefver öfver allt i Förenta staterna från Nya Skottland söder ut, och på sin vandring
besöker hon regelbundet mellersta Amerika och Vestindien. I de mellersta staterna
finner man henne äfven om vintern, ty hon stannar der hon finner öppet vatten.
Flera gånger har man skjutit henne äfven i Europa, men sannolikt har detta varit
exemplar, som kommit från Englands eller Hollands zoologiska trädgårdar. - Med
brudgåsens vackra gestalt och praktfulla drägt öfverensstämmer hennes tilldragande
väsende. Hon förenar hos sig alla de egenskaper, som kunna förvärfva en
sim-fogel vårt välvilliga tycke. I sina rörelser påminner hon om krickan eller artan,
men skiljer sig från dem deri, att hon regelbundet sätter sig i träden. Hon går
hastigt, oaktadt hennes fötter sitta långt bakåt, vippar dervid beständigt med stjerten,
simmar bra, flyger, enligt Audubon, med en vandringsdufvas lätthet fram mellan
trädens grenar och skjuter stundom mot aftonen med pilens snabbhet förbi
träd-topparne. I nödfall dyker hon; detta sker äfven då hannen på lek jagar honan eller
då två hannar svartsjukt förfölja hvar andra. Hennes stämma är välljudande och
långdragen. Hon vänjer sig snart vid fångenskap; till och med de, hvilka fångas
gamla, foga sig innan kort i de förändrade förhållandena och se i sin väktare en
välvillig vårdare. - I fritt tillstånd lifnär hon sig af sädeskorn och frön, späda skott
af åtskilliga vattenväxter och sädesarter, maskar, snäckor och insekter samt fångar
äfven små amfibier och andra ryggradsdjur; i fångenskap nöjer hon sig med en kost
af sädeskorn och fisk, men lär sig småningom äta allt, som menniskan förtär. -
Mot mars upplösas sällskapen, och hvarje par genomströfvar nu skogarne när och
fjerran, sätter sig i de högre trädens toppar, går med vighet och säkerhet omkring
på grenarne och undersöker hvarje ihålighet som anträffas. I de flesta fall har en
hackspett, den stora kejsarspetten, varit byggmästaren, som uppfört en alla anspråk
tillfredsställande bostad; stundom måste paret äfven nöja sig med en räfekorres
öfvergifna bo och undantagsvis till och med med en klippremna. Honan tränger sig med
förvånande lätthet genom öppningen till olika håligheter, äfven då dessa öppningar
synas vara allt för trånga för henne, och förstår äfven att mästerligt inrätta hålans
inre till ett bo åt sig. Medan honan kryper genom de särskilda hålen, håller hannen
vakt och ropar ömt till henne eller underrättar henne, om fara nalkas, hvarpå båda
skyndsamt taga till flykten. Den en gång utvalda hålan tjenar många år efter hvar
andra till bo åt samma par. Då hannen friar, begagnar han sig af alla möjliga
för-förelsekonster, bröstar sig med stolt hållning och högt uppburet hufvud och söker att
beveka sin skönas hjerta genom att prydligt nicka och vända på hufvudet. Äggen
äro 7-12 till antalet. - Brudgåsens kött lär vara särdeles läckert från september
till vinterns inträde; det är derför icke heller underligt, om hon öfver allt förföljes
och hvarje vinter i tusental införes på torgen. Man tyckes ännu icke i Amerika
hafva tänkt på att helt och hållet tämja henne, men att hon småningom blir
tam-fbgel, kan icke betviflas. Såsom parkfogel förtjenar hon företräde framför alla sina
öfriga utländska fränder, icke blott emedan hon öfverträffar dem alla, utan äfven
emedan hon lättare fortplantar sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
