- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
662

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

662 ANDFOGLAR.

noggrant till, kan borttagas och tillåter att undersöka boet. Sjelfva boet belägges
med torrt ris och mossa, på det att de ankommande foglarne genast måtte finna de
nödiga ämnena. Dessa anläggningar bebos regelbundet af grafänderna, äfven om de
skulle befinna sig i omedelbar närhet af menniskans byggnader, ja, foglarne vänja
sig småningom i så hög grad vid inbyggarne, att de under rufningen finna sig i
otroligt mycket. Stores honan icke, så lägger hon 7 till 12 ägg, hvilka hon börjar
ifrigt rufva. Borttager man äggen, såsom sker på Sylt, så förmår man henne att
lägga ända till 20-30 ägg. Då man undersöker boet, plägar man först tillstoppa
clen enda utgången, på det att icke änderna må rusa ut och bli rädda. Efter slutad
undersökning öppnas åter hufvudröret, men då framkommer ingen af de rufvande
änderna, utan hvar och en begifver sig till sitt bo. De, som bebo en kort, baktill
sluten hålighet, kunna lätt tagas på äggen, men försvara sig rned näbben och fräsa
dervid som en katt eller utstöta mera af vrede än af fruktan jemrande läten. Efter
slutad rufning, som varar 26 dagar, för modern sina ungar till närmaste haf, men
stannar på vägen gerna några dagar vid de sötvatten hon anträffar. Den vandrande
skaran kan lätt fångas, men detta är deremot nästan omöjligt, så snart familjen
redan uppnått djupare vatten, ty ungarne dyka förträffligt från sin första lefnadsdag.
För öfrigt söker modern att efter bästa förmåga försvara sina ungar och går antingen
djerft emot fienden eller söker genom förställning vilseleda honom. - För inbyggarne
på Sylt och andra öar i Nordsjön är gråtanden icke utan betydelse; äggen skattas,
om också deras smak icke behagar hvem som helst, och dunet, som efter slutad
rufning insamlas ur bona, står knappt efter för ejderns dun och öfverträffar till och
med detta i renhet. De gamla foglarnes kött åtnjuter icke beröm, emedan det har
en härsken eller tranig smak och vidrig lukt. Såsom ungar infångade grafänder
kunna utan särdeles svårighet vid lämplig skötsel uppfödas, bli mycket tama och ernå
äfven i fångenskap sin fulla skönhet, men skrida likväl sällan till fortplantning.

De Egentliga änderna (Anas) hafva näsborrarne jemförelsevis långt bakåt
belägna, vid Y4 eller Y5 af näbbens längd från basen. Pannskelet är vanligen starkt
böjdt i vinkel, liksom näbbsidornas fjädergräns, och lika långt som denna eller längre
framskjutande. Stjerten är mer eller mindre spetsig. Fjäderdrägtens grundfärg är
gråaktig, fläckad af gråbrunt eller fint vågigt vattrad af svart. En vanligen i grönt
eller blått skimrande vingspegel kantas upptill och nedtill genom ränder af oftast
bjert afstickande färg. Spegeln bildas af de mellersta armpennorna, dess öfra rand
af de större täckfjädrarnas, dess nedra rand af armpennornas spetsar. Hannarne till
alla de änder af detta slägte, hvilka tillhöra nordliga trakter, få om hösten en
ståtlig högtidsdrägt; om sommaren likna de mera de till färgen oansenligare honorna.
Alla dessa änder lägga sina ägg i öppna bon på marken, i närheten af vatten. -
Äfven de egentliga änderna utbreda sig öfver hela jorden, men uppträda med
talrikare arter i de varma och tempererade än i de kalla zonerna. De bebo hafvet och
söt vatt ensamlin gar na ända högt upp i bergstrakterna, flytta, om vintern tvingar dem
dertill, till varmare trakter, somliga arter till och med mycket långt, och samla
sig-under sin färd till ofantliga skaror. Några arter gå nästan lika bra som gässen,.
andra deremot vagga klumpigt fram sin väg. Alla äro mästare i att simma,
men-dyka endast undantagsvis och aldrig med synnerlig färdighet. De flyga äfven bra
med hastigt på hvar andra följande, nästan surrande vingslag, under pipande, susande
eller klingande ljud, flyga lika lätt upp från vattnet som från land och stryka an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free