Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGENTLIGA ÄNDER.
663
tingen lågt ned öfver marken eller vattenytan eller stiga flera hundra meter högt
upp i luften. Stämman är hos några välljudande och klar, smattrande eller pipande,
hos andra deremot qväkande eller knarrande och regelbundet af annan beskaffenhet
hos hannen än hos honan. I vredesmod hväsa några, dock icke på samma sätt som
gässen, utan doft fräsande; i ungdomen låta de höra ett svagt pipande läte. Deras
sinnen tyckas vara förträffliga och temligen likformigt utvecklade; deremot äro
deras andliga förmögenheter, om också icke förkrympta, likväl mindre utvecklade än
hos gässen. De äro skygga och misstrogna, men icke lika omsorgsfullt och
beräknande kloka som gässen; de foga sig dock snart i förändrade förhållanden, lämpa
sitt beteende efter sin erfarenhet och låta till följd häraf äfven lätt tämja och
förvandla sig till formliga husdjur. Födan, som de hufvudsakligen uppsöka i
skymningen och under natten, är af blandad beskaffenhet. Fina bladspetsar, rotknölar
och frön af de mest olika slag, träsk- och vattenväxter, gräs- och sädesarter, insekter,
maskar, blötdjur, amfibier, fiskar, kött af större ryggradsdjur, till och med as ätas
gerna, och derjemte sväljas musselskal och sand eller små kiselstenar för att
underlätta matsmältningen. - Alla änder lefva visserligen i engifte, men icke sällan
öfverskrida de den äktenskapliga troheten, liksom de lättare än de flesta andra simfoglar
ingå blandade äktenskap. Honorna anlägga gerna sina bon mycket nära intill hvar
andra; några arter bilda formliga sällskap under rufningen. Kullen består vanligen
af ett större antal ägg, sällan under 6 och stundom ända till 16; rufningstiden
vexlar mellan 21 och 24 dagar. Då flera andhonor rufva bredvid hvar andra, pläga de
stjäla ägg ifrån hvar andra, ty deras rufningsdrift och barnkärlek är lika stor som
hannarnes obeständighet. Dessa senare taga ingen del i rufningen, utan slå sig till
hopa i särskilda svärmar, sedan honorna börjat rufva, eller också ingå de närmare
förbindelser med andra honor. - De gamla, änderna förfölias af alla snabbflygande
o t» «/ o
röfvare, från örnen ned till hök- och sparf hökshonan; de unga änderna falla byte for
räfvar, mårdar, veslor, råttor, korpar, kråkor, måsar; mången kull förstöres äfven af
öfversvämningar eller andra naturhändelser. I odlade länder aftager deras antal år
efter år allt mera, mindre till följd af förföljelser än emedan passande betes- och
häckuingsplatser allt mera torrläggas. Denna förminskning är beklagansvärd, ty
änderna förorsaka ingen nämnvärd skada, utan gagna tvärt om icke obetydligt genom
sitt förträffliga kött, sina fjädrar och sitt dun. Vid nedra Ob, der de fångas i
hundratusental, bilda de i ordets bokstafliga mening ett vigtigt näringsmedel for invånarne.
Bland andarterna visar Bläsanden (Anas penelope) den största frändskapen
med gässen. Hennes korta näbb, af ungefär mellanfotens längd, är något upphöjd
vid pannan, men sakta sluttande mot den breda näbbnageln, på midten något litet
bredare och framåt småningom afsmalnande. Hufvudet är tjockt, halsen kort och
stjerten, som består af 14 pennor, något tillspetsad. På grund af dessa kännetecken
har man hänfört henne till ett eget underslägte (Mareca). - Den gamle hannen
har, som namnet bläsand säger, en bias (hvit panna); för öfrigt är hufvudet rödt,
liksom halsen. Frambröstet är ljust chokoladfärgadt, buken hvit; rygg och sidor äro
fint vattrade af svart på ljusgrått. Undra stjerttäckfjädrarna äro svarta, liksom på
hannarne af alla våra simänder (utom hos artan) i deras högtidsdrägt. Den grönt
skimrande vingspegeln är kantad af svart. Öfra vingtäckarne äro hvita.
Sommar-drägten liksom honans drägt är öfvervägande röd, spräcklig af brunt och svart, med
buken hvit. Kroppslängdeii är omkring 54 cm., hvaraf stjerten upptager 10 cm. -
I likhet med så många andra änder är bläsanden hemma i norden, utbreder sig öfver
tundrans hela område och förekommer i följd häraf så väl i Europa och Asien som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
