- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
673

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVARTANDEK. 673

växa hastigt, men lära sig först flyga, då de uppnått sin falla storlek. Nu förena
de sig med de gamla hannarne och bilda till hösten talrikare sällskap. - Jemte
roffoglar och kråkor, skator o. s. v., som åtminstone bli farliga för äggen, förföljer äfven
menniskan brunanden för hennes högst smakliga kött, och denna förföljelse fortsattes
äfven i vinterherbergena. Flera ungar dödas ofta med ett enda skott, emedan de
hafva för vana att tränga i hop sig i en tät klunga, då de förföljas. Fångna brun-

*-’ J- t_j tj * i) C3

änder vänja sig lätt vid fångenskapen och fortplanta sig äfven.

Svartänder (Oedemia) kallar man några stora dykänder af mörk färg, hvilka
utmärka sig genom temligen lång men bred, hos den fullväxt e hannen vid roten
starkt knöligt uppclrifven näbb, med bred näbbnagel, hvars bredd är ungefär 2/3 af
näbbens bredd vid midten, och genom föga markerad, åtminstone icke spetsig
pann-skelsvinkel.

Sjöorren (Oedemia nigra) är enfårgadt glänsande svart med mörkbrunt öga;
näbben är, med undantag af en bred orangeröd sadel rundt omkring näsborrarne,
blåsvart, foten svartaktigt olivgrön. Honan och ungarne äro mörkbruna. Längden
utgör 52 cm., hvaraf stjerten upptager 9 cm. - Svärtan (Oedemia fusca) är
äfvenledes kolsvart, men en fläck under ögat jemte vingspegeln äro hvita; näbben är
hög-gulröd, i kanten och vid roten svart, foten blekt köttröd, på lederna svart bandad,
ögat perlhvitt. Honan är mörkbrun, så när som på en rund hvit fläck vid örat och
den hvita vingspegeln, en gulaktig tygelstrimma och den gråhvita midten af bröstet,
ögat är brunt, näbben svart, foten gröngul. Längden utgör 55 cm., hvaraf stjerten
upptager 9 cm. - Glasögon an d en (Oedemia perspicillata) utmärker sig i främsta
rummet derigenom, att pannskelet är utbredt framåt på näbbens rygg långt framom
fjädergränsen på näbbens sidor. Hannen är glänsande svart, så när som på en stor,

. .

fyrkantig pannfläck och en trekantig, nedåt tillspetsad nackfläck af hvit färg. Ögat
är silfverhvitt, den ända till näsborrarne puckelformigt uppdrifna näbben
orangepurpur-röd, mot spetsen orangegul, på sidorna vid roten prydd af en rundad svart fläck,
foten mörkt karminröd. Honan är af öfvervägande dystert brun färg, gråaktigt
färgad på kinderna och bröstets midt; nackfläckeii finnes, men pannfläcken saknas;
ögat-är gråbrunt, näbben blåaktigt svart, foten rödaktigt grå. Längden utgör 52 cm.,
hvaraf stjerten upptager 9 cm.

Svartänderna äro alla hemma i jordens nordliga delar och rufva icke eller
åtminstone endast undantagsvis söder om den kalla zonen. Sjöorren och svärtan äro
barn af tundran och bebo gemensamt nästan samma område: de förekomma från norra
Skandinavien åt öster till Amerika så godt som öfver allt i de nordiska eller
högnordiska länderna, må hända med undantag af en eller annan ö. I norra Kyssland
och norra Sibirien äro båda arterna vanliga. Der golfströmmen håller hafvet Öppet,
ser man dem under hela vintern, merendels förenade i svärmar, vistas i de lugnare
fjordarne och vikarne, hvaremot de under häckningstiden bebo större eller mindre
men alltid fria sötvattensamlingar på tundran. - Glasögon anden lefver under samma
förhållanden i norra Amerika och förirrar sig endast undantagsvis till våra kuster.
- Blötdjur, särdeles musslor, utgöra svartändernas hufvudföda. På sina
rufnings-dammar torde de äfven fånga insekter och maskar och då och då må hända derjemte
någon liten fisk, nien blötdjur förblifva dock deras förnämsta och mest omtyckta
näring, hvarför de också, äfven då de rufva, flyga ut på hafvet för att fiska. Att de
dock icke helt och hållet försmå växtämnen, hafva iakttagelser visat. Redan på berg-

Brehm, Foglarnes lif. 2:a uppl. 43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0693.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free