Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINGTJÅAB. SMÅMÅSAB. 689
våra kuster samt stryker till och med ned till sydligare breddgrader. Hans
sällskapskärlek är till och med ovanlig inom den familj han tillhör och har sannolikt sin
grund i hans milda väsende. Man ser sällan ensamma ringtjäar, vida oftare talrika
skaror, och alla deras medlemmar tyckas lefva i största frid och endrägt med hvar
andra. Utom under fortplantningstiden är denna måse en af de tystlåtnaste bland
familjens arter, men medan han rufvar, skriker han oafbrutet och på olika sätt.
Äfven den, som anser sig hafva en föreställning om hafvets ofantliga rikedom, måste
göra sig den frågan, huru det är möjligt att en obetydlig sträcka af det samma kan
nära dessa millioner. Man vet att ringtjäen nästan uteslutande lefver af fisk;
Hol-boell har äfven iakttagit, att under rufningstiden norra Ishafvet är liksom uppfyldt
af lödda, en art af fiskslägtet Mallotits, att skälarne, då de underifrån förfölja dessa
fiskar, förhjelpa måsarne till en lätt fångst, att dessa sedan nödgas flyga tio eller flera
sjömil for att erhålla föda, men man erhåller likväl intet tillfredsställande svar på
sin fråga och tviflar, ehuru man ser alla tvifvel vederlagda af den faktiska
erfarenheten. Huru rikt hafvet är och huru frikostigt det äfven lemnar måsarne deras föda,
det märker man, då de vilsekomna besöka sjöarne i fastlandets inre. Här finner
man dem ofta ligga döda på stranden med alldeles tom magsäck. Dessa öfverflödets
bortskämda barn duka under för landets brist och dö af hunger.
Småmåsar (Gavia) kännetecknas i främsta rummet, såsom namnet säger,
ge-iiom en kroppsstorlek, som är mindre än de egentliga måsarnes. Deras näbb är
dessutom endast föga tjockare än deras mellanfötter, och deras näsborrar äro belägna
ungefär vid munspringans midt. De två arter, som kunna räknas till Skandinaviens
fauna, utmärka sig i sin falla sommardrägt genom en svart eller åtminstone
mörkbrun kapuschong, sådan vår figur utvisar. Den ena, större arten, Skrattmåsen
(Gavia ridibunda, fig. 251), som har svarta spetsar på yttre handpennorna, når en
kroppslängd af 42 cm., hvaraf stjerten upptager 13 cm. Den andra arten, D ver
g-måsen (Gavia minuta), den minsta af alla kända måsar, har hvita handpennspetsar
och en kroppslängd af blott omkring 28 cm., hvaraf stjerten upptager 9 cm. Denna
näpna lilla måsfogel har fordom häckat och varit allmän på Gotlands myrmarker, men
är nu sällsynt hos oss; ett exemplar träffades dock i Helsingland 1882. Sitt
egentliga hemvist har han i östra Europa och vestra Sibirien, hvarifrån hans
vinterflyttningar föra honom till södra Asien, södra Europa och norra Afrika. Skrattmåsen
deremot häckar årligen vid södra Sveriges färskvatten. Hans hemvist sträcker sig
från 60° nordl. bredd söder ut till 30°, och inom detta bälte är han häckfogel vid
alla passande sötvatten i Europa, Asien och Amerika. I södra Europa stannar
skrattmåsen hela året om, men från våra bredder begifver han sig i oktober och november
för att tillbringa vintern i länderna kring Medelhafvet. Vid tiden för isens
smältande återvänder han, under gynsamma år redan i mars, eljest under de första
april-dagarne. Hafvet besöker skrattmåsen endast om vintern, ty det händer sällan att
han rufvar på en ö nära kusten. Helst vistas han vid sötvatten, som omgifvas af
fält. - Hans rörelser äro i högsta grad behagliga, qvicka och lätta. Han går hastigt
och uthålligt och följer ofta hela timmar plöjareii eller sysselsätter sig på ängar och
fält med att fånga insekter; han simmar högst prydligt, om också icke särdeles fort,
och flyger mjukt, behändigt och liksom beqvämt, i alla händelser utan synbar
ansträngning under de niångfaldigaste svängningar genom luften. Man måste kalla
honom en försigtig och något misstrogen fogel; det oaktadt slår han sig gerna ned
JBrehm, Foglarnes lif. 2:a uppl. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
