- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
713

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PELIKANER. 713

gröna. Längden utgör 65 till 70 cm., hvaraf stjerten upptager 13 cm. - Från
Skottlands och Norges klippöar utbreder sig kråkskarfven norr ut öfver Ishafvets
kuster i gamla verlden och vandrar om vintern ned till bredden af norra Afrika. -
Jagten på kornioraner eller skarfvar är i allmänhet icke lätt, emedan deras slughet
och försigtighet tager jägarens hela list i anspråk. Lättare fållas dessa foglar från
sina softräd och naturligtvis allra lättast i boet. Här förlorar likväl jagten allt
behag, emedan den nedsjunker till ett blott slagtande. Vi anse skärfvarnes kött för
onjutbart, men lappar och araber äro af annan åsigt och betrakta det for dess fett
såsom en verklig läckerbit. Kineserne använda kormoranen till fiskfångst, hvarvid
de fästa en ring kring hans hals, så att han ej kan sluka sitt byte, hvilket hans
egare i stället affordrar honom vid uppkomsten ur vattnet.

Flockens största och egendomligaste foglar äro Pelikanerna (Pelecanus), hvilka
framför allt kännetecknas af den väldiga, endast dem utmärkande, med eii haf för
fisket försedda näbben, hvilken så till sägandes består af en säck och ett denna
tillslutande lock. Den förra eller säcken bildas af näbbens undre del, det senare åter
af dess öfre del. Locket är mycket långt, alldeles platt-tryckt och från roten till
spetsen af temligen likformig bredd, i spetsen afrundadt; näbbryggen löper såsom
en tydligt synlig köl efter dess hela längd och öfvergår i spetsen i en kloformig,
stark hake. Inuti eller på undersidan är detta lock genomdraget af skarpa, fina
gomlister och på hvardera sidan försedt med en tveeggad långsgående list, som
upptager undernäbben såsom säckens infattning. Uudernäbben består af de mycket
svaga, tunna, låga, böjliga underkäksgrenarne, hvilka först i spetsen förena sig och
mellan sig upptaga en utomordentligt vid, hudartad säck, som kan utspännas i hög
grad. - Pelikanerna, af hvilka man beskrifvit ungefär 10 arter, bebo jordens heta
zon och de derintill stötande delarne af de tempererade jordbältena, finnas i alla
verldsdelar och hafva en mycket vidsträckt utbredningskrets.

Den vanligaste och mest utbredda af de båda europeiska arterna är den mindre
af dessa, Pelikanen (Pelecanus onocrotalus, fig. 263), som är en bland de största
simfoglar. Fjädrarna, hvilka på hufvudet bilda en af långa, rundade fjädrar
sammansatt hufva, äro hos den gamla fogeln, så när som på de bruna handpennorna,
hvita med rosenröd anstrykning, på främre delen af bröstet gula, hos den unga
fogeln åter på manteln blandadt bruna och grå, på undersidan askgrå. Längden är
1,40 till 1,80 m., hvaraf stjerten upptager 18 cm. - Pelikanen utbreder sig från
södra Ungern öfver största delen af Afrika och södra Asien. I södra Europa
inträffar han i slutet af april och början af maj, rufvar och lemnar åter landet i
oktober. Vid dessa tillfällen händer att han förirrar sig utöfver sitt
utbredningsområde, och sålunda har det inträffat, att man funnit honom midt i Tyskland och i
Sverige.

Den, som icke rest i Egypten eller i norra Afrika i allmänhet och sett de massor
af fiskätande foglar, hvilka i sjöarne derstädes finna vinterqvarter och föda, kan
omöjligen göra sig en föreställning om dessa foglars antal och skall må hända tillvita
berättaren öfverdrifter. Vid Egyptens strandsjöar, på Nilen under öfversvämningstiden
och längre åt söder så väl på Hvita och Blå Nilen med dess bisjöar som på Röda
hafvet får man ofta se pelikaner förenade till sådana massor, att ögat icke är i stånd
till att öfverskåda dem. De betäcka i ordets fulla bemärkelse flera
qvadratkilo-meter; då de simma omkring på sjöarne, likna de jettestora näckrosor, eller, då de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0733.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free