Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGENTLIGA ALKOR. ALKEKNOTTAE. 723
något underlag på de nakna stenarne, och icke ens de gröfre kiselstenarne krafsas
undan. Så snart äggen äro lagda, börjar rufningen, under hvilken de båda makarne
icke allenast aflösa hvar andra, utan på alla fogelberg finnas äfven godmodiga,
öfver-taliga hannar, hvilka med verklig fröjd störta sig öfver ett obetäckt ägg och genast
rufva det en stund. Efter 30 till 35 dagars rufning utkläckes ungen, som mera
liknar en svartgrå ullklump än en fogel, men hastigt tillväxer, snart aflägger sin
dun-drägt och redan inom en månad erhåller sin fjäderdrägt. Fogelbergen skattas
regelbundet af menniskan och lemna allt efter sin storlek och det antal foglar, som häcka
på dem, en mer eller mindre rik skörd af ägg och ungar. De förra försändas i
norden temligen långt, de senare insaltas och förvaras till vintern.
De Egentliga af korna (Al c a} hafva liksom föregående slägte en jemförelsevis
lång näbb, men denna är här betydligt högre och från sidorna hoptryckt samt tvärs
öfver fårad. Liksom hos föregående äro näsborrarne smala och kunna täppas af ett
fjäderbekläd, t hudöfverdrag. - Tordmulen (Alca torda), hvars drägt är ungefår den
samrna som spetsalkans, utom det att näbben har ett hvitt tvärband, uppnår en längd
af 42 cm., hvaraf stjerten upptager 9 cm. - Han förekommer i Östersjön, Nordsjön,
norra delen af Atlanten och Ishafvet. - Till lefnadssätt, beteende och hela sitt
väsende liknar tordmulen spetsalkorna, så att nästan allt, hvad vi haft att säga om dem,
äfven kan tillämpas på honom. I maj inträffar han med spetsalkor och lunnefoglar
på fogelbergen och är på dem vanligen lika talrik som dessa. Boj e iakttog en skara,
som tätt sammanträngd och med en bredd af tusen steg flög så länge fram öfver
hans båt, att han kunde tio gånger ladda sitt gevär och gifva eld, innan den flugit
förbi. Sjelf har jag i samma trakt sett flera dylika skaror. På fogelbergen intager
tordmulen helst fjellremnorna och klyftorna; somliga bon fann jag äfven under
stenar, således på visst sätt i hålor. Hvarje par lägger endast ett enda ägg.
Ännu i början af vårt århundrade lefde i Ishafvet en sällsam fogel, den med
ytterst små, till flygt odugliga vingar försedda Garfogeln (Alca impennis).
Numera är han sannolikt alldeles utrotad till följd af menniskans förföljelse, och skulle
han ännu möjligen lefva på något för henne obekant ställe, så är det likväl, såsom
.Newton ganska rigtigt anmärker, en afgjord sak, att hans undergång skall följa
hans återfinnande tätt i spåren. Fordom tjenade denna fogel isländare och
grönländare till föda, numera kan hans skinn knappt uppvägas med guld.
Alkeknottar (Mergidus). De forskare, hvilka i naturen fått studera den minsta
.af alkorna, Alkeknotten (Mergulus alle}, Öfverensstämma alla i att betrakta denna
fogel såsom ett af hafvets behagligaste barn. Han skiljer sig från familjens öfriga
medlemmar genom kort och tjock, ofvan hvälfd, i kanten mycket indragen, framför
den skarpa spetsen med en inskärning försedd näbb, som hos gamla foglar visar
fåror framför de ovala, framför fjädergränsen belägna näsborrarne. För öfrigt liknar
han mycket de öfriga alkorna och synes oss på visst sätt såsom en öfvergångslänk
mellan alkor och lunnefoglar. Fjädrarna äro på kroppens öfversida djupt svarta, på
främre delen af halsen matt svarta, på kroppens undersida hvita. Längden utgör 25
cm., hvaraf stjerten upptager 3 cm. - Alkeknotten är allmän omkring Spetsbergen,
Jan Mayen, No vaja Semlja och i Grönland; på Island förekommer han på sina
ställen; längre söder ut tillhör han sällsyntheterna, fastän enstaka exemplar blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
