Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
PINGVINFOGLAR.
och borttager man äfven detta, lägger det väl äfven ett tredje ägg, vanligen i
samma hålighet. Bortfångas båda föräldrarne från boet, så rufvas ägget eller
upp-födes ungen af andra lunnefoglar. - Egarne af fogelberg beröfva lunnefogeln
regelbundet hans första ägg, om de kunna komma åt det samma, men låta honom i fred
rufva det andra ägget och borttaga, grymt nog, ungarne, innan dessa bli flygfärdiga,,
för att äta dem eller insalta dem för den kommande vintern.
Sjette flocken: Pingvinfoglar (Impennes*).
I stället för flygvingar hafva de till denna flock hörande foglar blott förkrympta
vingar, nästan att jemföra med läderflikar, blott i armhålan rörliga, tätt beklädda
med små, styfva, ofullkomliga fjädrar. Såsom foglar stå de derför synbarligen lägst
inom sin klass. Deras kropp kan i viss mån sägas vara kägelformig, emedan bålen
knappt förtjockas i midten utan snarare är nästan jemnt afsmalnande uppåt. Halsen
är af medellängd men temligen tjock, hufvudet litet, näbben af ungefär samma längd
som öfriga delen af hufvudet, rak, stark, hård och från sidorna något hoptryckt; hos
inånga arter är den fårad på tvären; för öfrigt är den skarpkantad men något
trubb-spetsad. Foten ar högst egendomlig, emedan alla dess fyra tår äro rigtade framåt,
men blott de tre förenade genom simhud. - Alla pingviner, af hvilka omkring 18
arter äro kända, tillhöra södra halfklotet, der de lefva i hafvet mellan 30° och 75°
sydl. bredd och besöka land under sin fortplantningstid. Flocken innefattar blott
en familj.
Familjen Pingvinlika (Splieniscidce). Den mest framstående arten i familjen
är den till Kungspingvinernas slägte (Aptenodytes) hörande Jette- eller
Kungs-pingvineu (Aptenodytespatagonica, fig. 267), som utgör slägtets enda art och
kännetecknas af stark kroppsbyggnad och lång, smal, i spetsen i öfver- och undernäbben
svagt nedböjd, vid undernäbbens rot och mellan dess båda käkgrenar befjädrad näbb..
Drägten är vackert brokig. Hufvud och nacke, strupen och trakten af svalget äro
djupt brunaktigt svarta, en aflångt oval, upprätt stående fläck bakom örat, från
hvilket en smal strimma löper ned på halsens sidor, äfvensom dessa och halsens framsida
lifligt höggula, alla öfre delar strimmiga af jerugrått, alla undre delar, från det ännu
gulaktiga öfra bröstet, hvita, på sidorna af halsen och öfra bröstet genom ett smalt
svart band skilda från de öfre delarne. Hela längden, som för öfrigt synes vexla
betydligt, utgör l meter och derutöfver, stjertens längd ingår deri med 8 cm.
Honan är mindre, men har alldeles samma färg som hannen. - Jettepingvinen utbreder
sig från Patagonien öfver alla delar af det södra Stilla hafvet ända till Kerguelen
och Stewartöarna. - Två andra slägten, Språngdykare (Eudyptes) och Fetgäss
(SpJieniscus), hafva högre och kortare näbb, hos de sistnämnda med tvärt afskuren
undernäbbspets.
Pingvinerna kunna i sitt uppträdande jemföras med delfinerna. De föra icke
allenast ett dessas motsvarande lefnadssätt, utan likna dem äfven till sina rörelser*
några arter likna ända till förvexling smärre brunfiskar. Deras kroppsbyggnad
anvisar cleni hafvet till vistelseort, men i detta röra de sig äfven med oförliknelig
skicklighet. Till följd af sina fjädrars tyngd och täthet simma de, såsom Gould anmärker,.
* D. ä, utan flygpennor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
