Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PINGVINEB.
729
nian i ett och samma bo anträffar ungar af alla arter. Enligt Bennetts försäkran
taga honorna vid rufningen ägget mellan låren, som nästan vidröra hvar andra och
äro sammanväxta med bukskinnet, samt fastklämma det här så hårdt, att de kunna
släpa det med sig temligen långt, om de skrämmas upp. Några arter rufva i grunda
gropar på marken och tätt bredvid hvar andra. Ungarne komma till verlden i en
ullig, grå dundrägt och få så rikligt med föda, att de snart växa upp. - Sedan
ungarne uppnått en viss storlek, d. v. s. äro mer än halfväxta, begifva sig alla till
hafvet, och rufningsplatsen står tom och öfvergifven af alla, så när som på några
få q var dröj ande, hvilka utkorat den till h viloplats åt sig. - Menniskan förföljer
pingvinerna så väl för deras kött och trän som för deras skinn, för att icke tala om
råa skeppare, som stundom anställa ett formligt slagtande på dem. Pingviner, som
fångas unga, låta lätt tämja sig, bli förtroliga och följa sin herre liksom en hund;
de gamla förblifva deremot alltid vilda och ilskna; skrikande och slående med
vingarne anfalla de till och med de största husdjur och söka göra så mycken skada som
möjligt med sin näbb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
