Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÄLDJUR I ALLMÄNHET,
till och med helt och hållet döljes under huden. Hörseln står bestämdt efter för de
högre djurens; örat saknar ytteröra, och öronhålans inre är mycket enklare än hos
de varmblodiga ryggradsdjuren. Kräldjuren äro likväl i besittning af snäckan, som
stundom framställer en rundad, hinnartad säck, stundom åter en kort kanal med
ofullständig, skruflikt vriden mellanvägg och ett flaskformigt bihang. Efter hörseln
torde med afseende på utvecklingsgraden känselsinnet följa, ehuru detta
hufvudsakligen yttrar sig såsom beröringssinne, mindre deremot såsom egentlig känselförmåga,
Att kräldjuren äro mottagliga äfven för yttre inflytande, bevisas af deras förkärlek
for solvärmen, hvaremot de å andra sidan ådagalägga en känsellöshet, som förefaller
oss alldeles obegriplig. Beröringssinnet kan deremot vara ganska utveckladt och
uppnår i synnerhet stor utbildning hos de kräldjur, som använda tungan att känna
med. Smaken synes vara lika förkrympt och slö som känseln. Sköldpaddor och
ödlor torde väl vara i stånd att smaka, men vi kunna svårligen antaga, att denna
förmåga linnes hos krokodiler och ormar. Äfven luktsinnets utvecklingsgrad hos
kräldjuren är svår att iakttaga och bedöma.
Alla kräldjur utveckla sig ur ägg, hvilka hufvudsakligen likna foglarnes,
innehålla en stor, oljerik gula och ett mer eller mindre betydligt lager ägghvita och
inneslutas i ett merendels elastiskt skal, i hvilket kalkmassa, alltid i endast ringa
mängd, aflagras. Aggens utveckling efter befruktningen tager merendels sin början
redan i honans äggledare, innan de läggas. Hos några arter utvecklas fostret till
och med fullständigt i äggledaren, och ungen genombryter skalet redan der samt
födes sålunda lefvande.
Man kan om kräldjuren säga, att de sett sin tid, ty af vår närvarande
kännedom om fornverldens djur framgår, att de i sin helhet icke gått framåt, utan till
baka. De förstenade lemningar af klassens fordom lefvande arter, hvilka bevarats
till vår tid, visa oss en lång rad olika, numera helt och hållet försvunna former, i
jemförelse med hvilka de i våra dagar lefvande arterna te sig såsom dvergar. Redan
i den permiska formationens kopparskifferlager finnas lemningar af äkta ödlor, i
trias anträffas återstoder af de sällsamma hafsdrakarne, i jura rester af åtskilliga
sköldpaddor, af jette- och flygande ödlor, krokodiler och yngre hafsdrakar, och alla
dessa lemningar förekomma i en sådan mångfald, att man med rätta kan kalla
juraperioden för klassens blomstringstid. Ännu i kritan hafva jettestora ödlor blifvit
anträffade, men »i tertiärformationens bergarter, i hvilka först lemningar af egentliga
ormar uppträda, har allting sjunkit till nutidens vanliga mått, och hafsdrakarne äro
alldeles försvunna, sedan de redan i kritan endast haft ganska obetydliga
representanter att uppvisa». Numera lefva för öfrigt ännu allt jemt öfver 2000 olikartade
kräldjur; Wallace anför i sitt senaste arbete om djurens utbredning till och med
ytterligare inemot 500 arter, och skulle alla hans uppgifter vara rigtiga, borde 200
olika arter sköldpaddor, 25 arter krokodiler, 979 arter ormar och 1552 arter ödlor
uppföras såsom hitills upptäckta och ännu lefvande kräldjur. - Det vida öfvervägande
antalet kräldjur bebor eqvatorialtrakternas lågländer, ty mot polerna minskas de i högre
grad än alla andra klasser. Detta gäller äfven om de olika höjdregionerna. Värme
är ett lifsvilkor för dem: ju varmare trakten är, desto talrikare äro de representerade;
ju kallare ett land är, desto sällsyntare förekomma de. Högst få arter öfverskrida
polkretsen. Jemte värme fordra de fuktighet. Afrika är jemförelsevis fattigt på dem,
hvaremot i södra Asien och ännu mera i Amerika den största mångfalden af former och
väl också det största antalet medlemmar af en och samma art visa sig. Med hela klassens
utveckling öfverensstämmer de särskilda arternas storlek så till vida, att de största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
