- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
5

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRÄLDJUR I ALLMÄNHET.

ormars omsorger för sina ungar, men huru vida alla dessa uppgifter grunda sig på
verkliga förhållanden, måste lemnas derhän.

I enlighet med de andliga förmögenheternas låga utveckling är kräldjurens
lif i hög grad enformigt. Sannolikt finnas bland dem flera, som äro i rörelse om
natten än om dagen, i alla händelser flera än man vanligen plägar antaga. - Med
undantag af landtsköldpaddorna och några ödlor måste vi kalla alla medlemmarne
af denna klass för rofdjur; några arter kunna till och med räknas till de allra
fruktansvärdaste rofdjuren, som i roflystnad och farlighet täfla med tigern och lejonet.
Nästan alla djurklasser måste betala tribut åt denna klass. De allra flesta kräldjur
svälja sitt byte helt, blott få, i synnerhet sköldpaddor och krokodiler, stycka det
dessförinnan ofullständigt, liksom äfven de arter göra, hvilka lifnära sig af växter.
Sköldpaddor och krokodiler vexla sin öfverhud genom affjällning på samma
sätt som däggdjur och foglar, de öfriga kräldjuren ömsa skinn, d. v. s. de afstryka
öfverhuden mer eller mindre hel på en gång, och några göra detta så fullständigt,
att folkspråket med skäl kan tala om »ormaskjortor». Efter denna hudömsning visa
de sig särdeles ifriga att jaga och äro mera än vanligt hungriga. - Med vårens
början infinner sig äfven fortplantningsdriften hos kräldjuren. De spm bebo nordliga
länder komma fram under de första varma vårdagarne; de som i tempererade
eller heta länder under den torra årstiden gräfva ned sig i jorden, komma åter
fram efter första regnet. Några arter kämpa häftigt med hvar andra under
parnings-tiden. Krokodilerna förfölja hvar andra och strida ursinnigt, ödlorna utkämpa äfven
strider, Ormarne samla sig på vissa ställen i större antal, sno sig samman med hvar
andra till trassliga hopar, hväsa eller visa andra tecken till upphetsning. De flesta
kräldjur lägga sina ägg, hvilkas antal vexlar mellan omkring 6 och 150, i hål, som
de anträffa eller sjelfva gräfva i marken, mellan mossa och löf m. m. på fuktiga,
varma ställen och låta dem utkläckas af solvärmen eller den värme, som utvecklas
till följd af växtämnenas jäsning. Vidare bry de sig icke om dem. Ett undantag
härifrån göra några ormar och, såsom det uppgifves, några krokodiler. - Missfoster
förekomma icke sällan och uppnå äfven sin fulla utveckling: redan de gamle talade
med full rätt om ormar med dubbla hufvuden. I våra dagar har man äfven iakttagit
ödlor med två hufvuden. Ungarne utveckla sig jemförelsevis hastigt, vanligen redan
efter några få veckor, och börja merendels från första dagen, sedan de krupit ur
ägget, fora sina föräldrars lefnadssätt. - Mot vintern, i e q vät oriall ändernas torra
trakter vid början af den torra årstiden, gräfva kräldjuren ned sig i marken, eller
dölja sig åtminstone i djupare håligheter i denna och falla der i en dödslik
förstelning, som motsvarar många däggdjurs vintersömn. I det fuktiga Brasilien äro
landtsköldpaddorna krya och i rörelse hela året om, hvaremot de, hvilka lefva vid
Orinoco, enligt Humboldts iakttagelser, under den starka solhettan och torkan
dölja sig under stenar eller i hål, som de sjelfva gräft, och först åter komma fram
ur sina gömslen, då de märka, att jorden under dem blir fuktig. Alla kräldjur
tyckas icke falla i fullständig förstelning, några synas snarare föra ett drömlif, ty
de bevara en viss rörlighet eller återfå denna åtminstone snart, då omständigheterna
förändras, hvaremot andra under vintersömnen ligga alldeles styfva och orörliga och
äfven kännas hårda. En allt för stark och långvarig köld dödar emellertid äfven
kräldjuren, och detta inträffar alltid, då de icke skyddas för kölden; sannolikt fryser
deras blod, kretsloppet blir omöjligt, och döden måste inträda. - Alla kräldjur utan
undantag växa otroligt långsamt; äfven häri uttalar sig trögheten i deras
lifsyttringar. Sådana tillväxtförliållauden, som dem man träffar hos däggdjur och foglar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free