- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
18

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 LANDTSKÖLDPADDOR.

delarne äro på svartaktig botten tecknade här och der med gula punkter,
ryggsköldens plåtar på svartgrön botten med strålformigt utlöpande punktrader af gul färg,
buksköldens plåtar äro smutsigt gula, oregelbundet och sparsamt tecknade med bruna
punkter eller stråligt flammiga, och både färg och teckning äro underkastade
mångfaldig förändring.

Såsom kärrsköldpaddans nuvarande och må hända ursprungliga hemland måste
man betrakta östra och sydöstra delen af vår verldsdel. Hon är allmän i
Medelhafsländerna, i synnerhet de östra, och förekommer ända upp i norra Tyskland, dock icke
till Östersjön. I södra Sverige har hon fordom varit allmän, åtminstone i Skåne,
der lemningar af henne temligen talrikt finnas i torfmossarne. Äfven vid
kanal-gräfningen i Östergötland fann man dylika lemningar. Att hon ännu kan lefva i
vårt klimat, åtminstone någon tid, bevisas af ett meddelande från friherre C. J.
Beckfriis. Om ett exemplar af denna art skrifver han: »Denna sköldpadda
inköptes i Berlin sommaren 1880 och fördes till Harg (i Stockholms län), der hon lefde
i en inhägnad under 6 veckor, hvarefter hon spårlöst försvann. Våren 1882
upphittades hon på andra sidan en å, x/4 mil från den plats hon lemnat, och var då
munter och vid god helsa. Hon var derefter i fångenskap, men aftynade och dog i
slutet af juni».

Kärrsköldpaddan föredrager stillastående eller långsamt flytande, grunda och
grumliga vattendrag framför hastigt strömmande floder och klara sjöar. Om dagen
lemnar hon vattnet endast för att sola sig på fullkomligt ostörda, lugna ställen och
uppehåller sig också stilla och ljudlöst vanligen på ett och samma ställe; kort före
solnedgången blir hon liflig och tyckes derefter vara i verksamhet hela natten.
Under vintermånaderna gräfver hon ned sig i gytjan; i midten af april kommer hon
åter fram, örn väderleken är någorlunda gynsam, och gör sig mer än vanligt bemärkt
genom ett sällsamt pipande, hvilket väl torde vara ett parningsrop. Hon är försigtig
och dyker genast ned, då hon simmar och hör minsta buller. I vattnet, hennes
egentliga element, visar hon sig mycket vig, men äfven på land beter hon sig
ingalunda klumpigt, rör sig här åtminstone mycket hastigare än de egentliga
landtskölcl-paddorna. Hennes föda består af daggmaskar, vattenskalbaggar, snäckor; hon förföljer
emellertid äfven fisk och vågar sig till och med på dem, som äro temligen stora, hvilka
hon biter i underlifvet till dess att de alldeles utmattas och derpå fullständigt besegras
af henne. I fångenskap kan man hålla henne vid god helsa många år, om man
gifver henne fiskar, snäckor och daggmaskar; hon blir äfven snart så tam, att hon
äter ur handen och vänjer sig vid en bestämd hviloplats; i uppvärmdt rum faller hon
ej i vintersömn, hvaremot hon vid början af den kalla årstiden gräfver ned sig, om
hon till vistelseort erhåller en liten dam i en trädgård. Kärrsköldpaddans kött är
ätbart; men den ringa nytta hon härigenom och genom utrotande af snäckor och
maskar gör menniskan, uppväger icke den skada hon föröfvar genom sin jagt på

nyttiga fiskar.

# *

Odjur till hela sitt väsende och sin gestalt äro Alligatorssköldpaddorna
(Che-lydra), af hvilket slägte endast finnes en art, Alligatorssköldpaddan
(Che-lydra serpentina, fig. 7). Den flackt hvälfda ryggskölden har tre rader måttligt
stora, med kölar försedda knölar, af hvilka likväl kotplåtradens stundom icke
utvecklas. Nackplåt finnes, och stjertplåten är dubbel. Sidokantplåtarne ligga i en
enkel rad bredvid, icke öfver hvar andra. Bukskölden är smal, korsformig,
sammansatt af tio, undantagsvis elfva plåtar, i det att ändplåten, som vanligen saknas, äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free