Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
PANSARÖDLOR.
ANDRA ORDNINGEN:
IPansar ödlor (Loricata).
Det har på jorden funnits en tid, då kräldjuren voro de förherskande. Verkliga
vidunder lefde företrädesvis i hafvet och sedermera i träsken och floderna; de hafva
förgåtts och försvunnit så när som på några få, af hvilka vi träffat de förstenade
benen. Dessa vidunder visade de mest olikartade gestalter, i sin yttre form
påminnande om hvalfisk och fogel, krokodil och orm; och de synas oss derför också
ännu vara gåtlika varelser i trots af de skarpsinniga slutsatser, man vågat draga
ur kännedomen om deras byggnad. En ödla i gestalt af en hvalfisk är Ichihyosaurus,
en ödla med fenor och ormhals är Plesiosaurus, en ödla med flyghud är
Ptero-dactylus. Af ett och annat utaf dessa djur hafva så fullständiga skelett blifvit bevarade,
att vi kunna visa deras frändskap med de för närvarande lefvande djuren; af andra
har man funnit så få lemningar, att vi endast kunna förmoda, att de varit kräldjur
och tillhört just den serie, med hvilken vi nu skola sysselsätta oss.
Af dessa urverldens jettar hafva ännu några former, krokodilerna, bevarats
till våra tider. Till sin allmänna gestalt likna dessa kräldjur ödlorna, ni en skilja
sig likväl betydligt från dem genom åtskilliga vigtiga kännetecken. Om de också
icke i tyngd öfverträffa alla öfriga seriens medlemmar, så öfverträffa de dem likväl
i storlek, ehuru denna egenskap icke är af det slag, som grundar en
genomgående åtskilnad mellan krokodiler och andra ödlor. Krokodilernas vigtigaste
kännetecken ligga i deras inre byggnad, framför allt i tandbyggnaden, tungans bildning
och beskaflenheten af deras könsorgan. - Krokodilernas bål är långsträckt och
mycket mera bred än hög, hufvudet är platt och lågt, nosdelen mycket förlängd,
rnunöppningen, motsvarande käkarne, som sakna läppar, icke rak, utan bruten i
vinklar, halsen mycket kort, stjerten längre än kroppen och på sidorna starkt
sammantryckt. De låga benen hafva mycket utvecklade fötter, af hvilka de främre hafva fem,
till roten klufna, de bakre åter fyra tår, som äro förenade medelst hel eller half
simhud och af hvilka de tre första bära tydliga klolika naglar. De små ögonen, som
skyddas af tre ögonlock, ligga temligen djupt i sina hålor, äro något rigtade uppåt
och, hafva en aflång pupill. Öronöppningarna kunna tillslutas medelst en hudflik,
näsborrarne, som ligga nära hvar andra på spetsen af öfverkäken och äro
halfmånformiga, tillslutas derigenom att deras valkartade kanter tryckas mot hvar andra.
Analöppningen har form af en långsgående springa. Kroppens och stjertens öfre
och undre delar täckas af mer eller mindre fyrkantiga, hårda och tjocka fjäll och
plåtar. Ryggplåtarne utmärka sig genom en framspringande långsgående list eller
köl, stjertplåtarne bilda två såglikt tandade rader, hvilka längre bakåt förena sig
till en enda rad. Kroppssidornas plåtar äro rundade. På ryggen och till och med
på buken förbena sig somliga af dessa plåtar, och just härigenom erhåller huden sin
pausarartade beskaffenhet. För arternas bestämmande äro benplåtarne, hvilkas antal
och anordning hos olika arter äro olika och temligen beständiga, af vigt; man skiljer
dem derför allt efter deras läge. På det mjuka hudstycket bakom hufvudet ligga de
åtskilda, i en eller två rader ordnade, små nackplåtarne; öfre delen af halsen intages
af halsplåtarne. - Tänderna sitta inkilade i hålor, äro kägelformigt tillspetsade och
knappt märkbart krökta bakåt; i allmänhet likna de hvar andra mycket och åtskilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
