Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KBOKODILER.
39
krokodiler. Detta erbjuder också särskilda svårigheter med djur, som infångats gamla.
Krokodiler, som infångats unga, bli snart så tama som ödlor, låta efter någon tid
vidröra eller upplyfta sig, utan att blåsa eller fräsa, vänja sig vid ett bestämdt
kallelserop, taga sin föda ur vårdarens hand och äro då ganska underhållande. - De
gamle egyptierne bedrefvo enligt Herodot jagten på krokodiler på olika sätt. Jägaren
kastade i floden ett stort stycke svinkött fäst vid en krok, höll sig dold vid stranden
och hade med sig en gris, som han slog för att få honom att skrika. Detta skrik
framlockade krokodilen, han slukade det utkastade svinköttet, fastnade på kroken
och drogs med denna i land. I våra dagar bedrifves jagten på ett annat sätt, som
knappt fordrar mindre mod och som Riippel och andra utförligt skildrat.
Jagt-tiden börjar, då vattenståndet är lågt och sandbankarne, på hvilka krokodilerna
pläga ligga och sofva, blifvit torra. Jägaren lägger noga märke till den vanliga
sofplatsen, gräfver i lä om denna, således vanligen på sandbankens södra sida,
ett hål i sanden, döljer sig der och väntar tills krokodilen kommit upp ur vattnet
och insomnat. Jägarens vapen utgöres af ett kastspjut, hvars trekantiga, med
hul-lingar försedda jernspets medelst en ring och 20 till 30 starka, från hvar andra
skilda, men på vissa afstånd åter förenade snören fasthålles vid skaftet, som åter i
sin ordning är förenadt med en lätt kloss. »Jägarens skicklighet», säger Riippel,
»består hufvudsakligen i att slunga kastspjutet med så stor kraft, att Jernet
genomborrar pansaret och intränger omkring 10 cm. djupt i djurets kropp. Vid kastet
lossnar skaftet, i hvilket jernspetsen endast är löst insatt, och faller af. Den sårade
krokodilen slår ursinnigt med stjerten och gör sig den största möda att sönderbita
tåget, men dess särskilda länkar lägga sig emellan tänderna och kunna derför icke
eller endast delvis sönderbitas. På mindre djup utvisar det på vattnets yta flytande
skaftet, på större åter den lätta träklossen hvilken väg djuret tager. Jägaren
förföljer det samma i en liten båt, tills han finner en passande landningsplats. Här
drager han honom medelst ett rep upp till vattenytan och gifver honom, om
jernspetsen icke släpper, ett styng i nacken med en skarp lans eller släpar honom utan
vidare i land. Hade jag icke med egna ögon sett det, så skulle det hafva
förekommit mig otroligt, att två menniskor kunna draga upp en nära fem meter lång
krokodil ur vattnet, först binda till gapet på honom och sedan fötterna öfver ryggen
samt slutligen döda honom genom att afskära ryggmergen.» Européer, turkar och
mellersta Egyptens invånare använda vid sina krokodiljagter eldvapen. Studsaren
är att föredraga framför alla andra vapen, emedan dess kula alltid genomborrar
krokodilens pansar. Jag har skjutit på mer än hundra krokodiler, men aldrig iakttagit,
att kulan studsat mot pansaret, såsom ofta påstås. Deremot är det en sanning, att
det är högst sällsynt, att krokodilen ögonblickligen dör för en kula. Han är
nemligen utomordentligt seglifvad; till och med de dödligt sårade uppnå i de flesta fall
floden och äro då förlorade för jägaren. En dag låg jag på lur i en med mattor
och sand täckt koja på en af Blå Nilens sandbankar för att skjuta tranor. Men
innan några foglar syntes till, visade sig, knappt femton steg ifrån mig, en krokodil
af ungefår fyra meters längd; långsamt kröp han upp ur vattnet och lade sig
ungefär sex meter ifrån mig att sofva på sanden. En trana, som kom, räddade tills
vidare hans lif; jag rigtade nemligen mitt skott på detta för mig värdefullare djur.
Krokodilen hörde knallen, utan att veta hvarifrån den kom, och störtade sig så hastigt
som möjligt åter i vattnet. Men knappt hade jag hunnit hemta den skjutna tranan
och på nytt laddat min bössa, förr än han åter visade sig på alldeles samma ställe.
Nu sigtade jag med största lugn mot hans tinning och såg med nöje djuret efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
