Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄFÖDLOR.
61
mer än hälften kommer på stjerten. - Ormslån bebor nästan hela Europa från södra
delen af Lappland till Grekland och Spanien och förekommer, ehuru sällan, äfven i
Algeriet, vidare i Kaukasien och Georgien och möjligen i ännu många andra delar af
Asien; hon lefver öfver allt, vare sig i dalar och lågländer eller i högländer, till och
med på högre berg, hellre på fuktig än på torr mark och träffas på de mest olika
orter, dock talrikast der, hvarest tätt buskverk och högt gräs eller åtminstone lösa
stenmassor betäcka marken. - I midten eller i slutet af oktober kryper ormslån undan
i de hål i jorden, hvilka hon träffar på eller sjelf gräfver, för att hålla sin
vintersömn. Stundom anträffas hon i mycket trånga hål 7 till 30 cm. djupt under
jordytan, stundom åter i en nära l meter lång gång, som inifrån tillstoppats med gräs
och jord. Här finnas vanligen tjugu till trettio stycken till sammans, alla af domnade,
dels till hälften sammanrullade, dels slingrade om hvar andra, dels rakt utsträckta.
Närmast utgången ligga ungarne, på dem följa allt jemt större exemplar och allra
längst in hafva en gammal hanne och en gammal hona valt sitt vinterläger. Om
våren framkomma de vid vacker väderlek redan vid midten eller slutet af mars. -
Ormslåns föda består nästan uteslutande af sniglar och daggmaskar; derjemte fortär hon
äfven släta larver, men förmår icke göra ett snabbare djur till sitt byte. Hon arbetar
fem till sex minuter på att svärja en enda daggmask och har för en måltid nog af en
eller två sådana af medelstorlek. Vatten dricker hon lika ofta och på samma sätt som
ödlorna. - Det torde väl hända, att hon om dagen griper och slukar ett byte, som
kommer så till sägandes rakt i gapet på henne, men eljest går hon vanligen först efter
solnedgången på jagt. Under dagen ligger hon ofta i likhet med andra kräldjur
hela timmar i solsken, vanligen med hufvudet sänkt mot marken. Under varma och
torra dagar visar hon sig emellertid sällan eller icke, men kommer genast fram, så
snart regn är i antågande. Ormslåns rörelser äro långsamma och likna hvarken
ödlornas eller ormarnes. Endast då hon måste tränga sig igenom stenrös eller
växt-snår, förmår hon göra skarpare krökningar, men äfven dessa hafva i motsats till
ormarnes något stelt i sig. I vattnet går hon icke frivilligt, men kastas hon deri,
simmar hon ganska flinkt, i det att hon kröker sig åt sidorna och vanligen håller
hufvudet, stundom äfven ryggen öfver ytan; alltid söker hon dock att så fort som
möjligt komma på det torra. Af hennes sinnen står utan tvifvel synen främst. Försök
med fångade ormslår göra dock troligt, att hörseln står föga eller icke efter för synen,
men det är svårt att härom fälla ett bestämdt omdöme. Hon visar sig icke skygg
och ännu mindre listig och undgår de flesta fiender vanligen blott genom att, då
hon gripes, slingra sig ytterst våldsamt, så att vanligen ett stycke af stjerten
af-brytes. »Medan nu», säger Lenz, »det afbrutna stycket dansar omkring och gripes
af fienden, får ormslån tid att draga sig ur klämman. Detta kan man lätt iakttaga,
om man matar åtskilliga djur med ormslår.» Vanligen låter hon fånga sig, utan
att på något sätt försvara sig; undantagsvis gör hon dock bruk af sina tänder, men
naturligtvis utan att dermed afskräcka sin motståndare. - Ungarnes födelse infaller
i andra hälften af augusti eller i första hälften af september. Aggen läggas med
en mellantid af flere minuter, och ungarne lösgöra sig genast ur de hinnartade,
tunna, genomskinliga äggskalen. Ormslår, som infångats såsom gamla, taga
vanligen ganska villigt emot föda, och vid passande behandling kan man utan särdeles
svårighet bevara dem vid lif i åratal. I en till en del med jord, till en del med
mossa och stenar fyld bur trifvas de ganska väl, och man kan anbefalla dem åt
djurälskare såsom ganska nöjsamma att hafva. - Ännu i våra dagar är ormslån i
den obildade menniskans öga ett högeligen giftigt djur och förföljes och dödas derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
