Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄLLÖDLOR.
obarmhertig! öfver allt, der hon visar sig, medan man i stället borde skona henne
och särskildt hålla henne i trädgårdar.
Familjen Agamer (Agamidae).
I södra och östra delarne af gamla verlden finnes agamernas talrika familj, af
hvilken man för närvarande känner öfver etthundrafemtio arter. Hos de hithörande
kräldjuren täckes hufvudet af talrika små, platta eller svagt hvälfda plåtar, ryggen,
sidorna och kroppens undre delar af större, merendels snedt fyrkantiga, tegellagda
fjäll. Till dessa fjäll komma likväl ofta alla slags förlängda hornbildningar, hvilka
än väpna hufvudet med spetsar och -taggar, än bilda en rygg- och stjertkam, än
slutligen sträcka sig öfver hela kroppen. Tungan är tjock och efter hela sin längd
fastväxt med undersidan, i spetsen på sin höjd lätt urringad och icke utsträckbar.
Tänderna äro fästa vid käkbenens kant, ett par af dem äro merendels förstorade
liksom hörntänder. - Nästan alla arter äro mer eller mindre fullkomliga landtdjur;
icke så få bebo till och med de torraste trakterna inom sina områden, hvaremot
andra åter endast förekomma i fuktiga trakter, men i dem så godt som uteslutande
vistas i träden. Om agamerna kan man. verkligen påstå, att de i lika hög grad
upplifva Afrikas och mellersta Asiens öknar, som de smycka södra Asiens i sin
yppersta fägring prunkande skogar. Redan de äldste resande tala om dem med mer
eller mindre erkännande och beundran; ännu i dag uppväcka de förtjusning hos den,
som kan få skåda dem i deras fulla lifaktighet och i prakten af deras sällsamma,
snabba vexlingar underkastade, färger. Alla arter måste anses såsom oskadliga djur;
äfven de stridsdugligaste bland dem tillfoga hvarken menniskan eller den högre
djurverlden någon skada. De flesta lifnära sig af insekter af de mest olika slag, men
icke få arter, må hända flera än vi för närvarande kunna antaga, äta äfven
växtämnen.
Drakarne (Draco) hafva de första fem eller sex falska refbenen på hvardera
sidan ombildade till bärare af en halfcirkelformig fallskärm, som påminner om de
flygande ekorrarnes och flygpungdjurets för samma ändamål tjenande flyghud, men
icke såsom dessas hud står i förbindelse med lemmarne. Ett annat hudbihang
nedhänger från midten af bröstet, och ett mindre veck finnes på hvardera sidan
af strupen. Hufvudet täckes af mycket små fjäll, hvilka vid läppkanten utvidga sig
till medelmåttigt stora plåtar; äfven den öfriga kroppen beklädes af små, fina fjäll.
Tre till fyra framtänder, två väl utvecklade hörntänder och talrika trespetsade
kindtänder bilda tandbyggnaden i hvardera käken. Skänkelporer saknas.
Af de 18 arter, hvilka man hittills uppstält af detta slägte, är Fly g dr ak en
(Draco volans, fig. 27) den mest kända arten och uppnår, enligt Cantors mätningar,
i sin helhet en längd af endast 20 cm., af hvilka 12 cm. måste räknas på den
långa, smala stjerten. Hos hannen finnes en nackkam. Färgen vexlar, såsom hos
slägtets alla arter, på mångfaldigt sätt, icke allenast efter olika arter, utan äfven
för olika exemplar. För öfrigt trotsar, såsom C an t or uttryckligen anmärker, deras
skönhet hvarje beskrifning. Hufvudet är hos det lefvande djuret metalliskt brunt
eller grönt och prydes af en svart fläck mellan ögonen; ryggen och fallskärmens
inre sida förete en blandning af metalliskt skimrande mörkbrunt och rosafärgadt, hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
