Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
FJALLODLOE.
ningstiden lifligare än någonsin och hoppa då rastlöst från gren till gren. - Vid
passande vård uthärda alla arter fångenskap en längre tid och kunna derför utan
svårighet föras till Europa.
Såsom representant för slägtet anföra vi Rödhalsade anolin (Anolis
princi-palis, fig. 32). Hos det lefvande djuret är öfversidan glänsande grön, undersidan
rent hvit, strupen röd, tinningtrakten svart och stjerttrakten tecknad med svarta
punkter. Längden utgör ungefär 25 cm., hvaraf stjerten upptager två tredjedelar.
- Rödhalsade anolin räknas i Carolina till de vanligaste derstädes förekommande
ödlorna. Hans lopp på marken är utomordentligt hastigt och ter sig särdeles prydligt,
emedan han plägar bära hufvudet högt, man skulle nästan kunna tro honom flyga
i stället för att gå. I träden röra sig dessa ödlor med beundransvärd snabbhet och
skicklighet; de göra hopp, som äro mer än tolf gånger så långa som deras egen
kroppslängd, från en gren till en annan eller från det ena trädet till det andra och kunna
fasthålla sig, äfven om de beröra blott ett enda blad, ty i likhet med geckoerna,
hvilka vi längre fram skola lära kanna, häfta de tack vare sina breda fingrar
ögonblickligen fast vid föremålen, äfven de allra glattaste, poleradt trä och glas icke
undantagna; ja, de äro i stånd att springa omkring i taket till ett rum. Sin föda
hemta de ur djurriket; dock händer, att de äfven sluka ett eller annat bär. - S eho
inbur g k fann sällan mer än två ägg i honans äggledare och iakttog, att vanligen det
ena var mera utveckladt än det andra. Honan lägger äggen utan något slags
förberedelse, så att man anträffar clem lika väl på sanden som på klipporna, ja, till
och med i boningsrummen.
ild i*i
Med namnet Basilisk betecknade de gamle grekerne och romarne ett ormlikt,
med öfVernaturliga krafter utrustadt, högst vederstyggligt odjur, alstradt på onaturlig
väg, utkläckt af till rufning eljest odugliga kräldjur, olycksbringande för allt lefvande,
menniskan icke undantagen. Tamtupp, orm och padda ansågos såsom dess fostrare:
tuppen lade vanskapliga ägg, och ormen och paddan bemägtigade sig dessa för att
utkläcka dem. Basilisken hade vingar, krönt hufvud, fyra tuppfötter, ormstjert och
gnistrande ögon, och hans blick var så giftig, att den verkade ännu farligare än
sydeuropéernes och österländingarnes »onda öga» i våra dagar. Det gift, som utgick
från honom, uppfylde, så trodde man, luften och dödade allt lefvande, som kom i
beröring med denna luft: frukten föll af träden och förstördes, gräs och örter
förtorkades, foglarne nedstörtade döda ur luften, häst och ryttare omkommo. Endast
ett djur fans, som förmådde besvärja och göra honom oskadlig, och detta djur var
en af hans fostrare, hustuppen. Liksom för dennes galande vidskepelsens senare
skapelser, djeflar, troll och andra spöken, nödgades vika, så nödgades äfven basilisken
fly i jordens djup, då han hörde tuppen gala. Hvilka fruktansvärda djur, som gifvit
upphof till denna sägen, är numera omöjligt att afgöra. Den, som känner
öster-ländingens pratsamhet och det slösande bruk han gör af ingenting betydande ord,
gör sig icke ens mödan att grubbla deröfver. Säkert är blott, att den nyare
vetenskapen om djuren icke låtit ett så betydelsefullt namn vara obegagnadt, utan användt
det på samma sätt som de gamle gudarne, gudinnorna, hjeltarna, nymferna,
vattenråna, dämonerna, djeflarne och andra fantasigestalter. - Basiliskerna (Basiliscus},
hvilket slägte äfven utgör en egen underfamilj (Basiliscina), bära på ryggen och
början af stjerten en hudkam, som stödes af kotornas taggutskott, hvarjemte de hafva
fjälliga kanter på bakfötternas tår.
Hjelmbasilisken (Basiliscus mitratus, fig. 33) bär på bakhufvudet en spetsig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
